Stjärnkirurgen – från fakta till fusk

DN. 2016-02-06

Han charmade alla – sen rasade allt. Tre patienter på Karolinska universitetssjukhuset fick strupar i plast inopererade av Paolo Macchiarini. Två dog. I dag utreds stjärnkirurgen för grovt vållande till annans död.

Han kom till Sverige för att rädda liv.

Han lämnar efter sig en skandal.

Kanske den största i Karolinska universitetssjukhusets historia.

– Det var ganska uppenbart att patienterna mådde fruktansvärt dåligt, säger Bengt Gerdin, professor emeritus vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet.

En akademisk underdrift:

Två patienter dog.

Den tredje lever under svåra omständigheter på ett amerikanskt sjukhus.

Bengt Gerdin granskade kirurgen Paolo Macchiarini på uppdrag av Karolinska institutets rektor.

Fusk, konstaterade Gerdin i maj 2015.

Uppgifter i Macchiarinis uppsatser stämde inte med underlaget i patienternas journaler, fann Bengt Gerdin.

Macchiarini överlämnade då närmare 1 000 sidor forskningsmaterial ytterligare till Karolinska institutets rektor Anders Hamsten.

Som aldrig vidarebefordrades till granskaren.

På en presskonferens i augusti 2015 sade Anders Hamsten och Johan Bratt, dåvarande chefsläkare på Karolinska universitetssjukhuset, att de ändå hade förtroende för Paolo Macchiarini.

I dag utreds han för grovt vållande till annans död.

Bengt Gerdin säger sig vara oerhört förtvivlad.

Å vetenskapens vägnar.

– En oerhört allvarlig historia. Som sätter fingret på hur fel det kan gå. Allt har gått fel. Rekryteringen, hur arbetet utfördes, samarbetet mellan Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset. Medicinskt har det brustit ifråga om hur en läkare ska hantera en enskild patient, en människa i nöd. Från informationsplikten fram till lindran och tröst inför döden. Forskningsetiskt har det brustit ifråga om ärlighet i forskningsredovisningen.

Tre patienter på Karolinska universitetssjukhuset fick strupar i plast inopererade av Paolo Macchiarini.

Patienten som ännu lever behandlas var fjärde timme. Läkare suger bort slem i hennes luftrör.

Det krävdes tre entimmesprogram på SVT, journalisten Bosse Lindquists dokumentär ”Experimenten”, för att Karolinska institutet skulle stoppa kirurgens forskning.

– Det visar att universitetet och sjukhuset är oerhört slutna världar, säger Bengt Gerdin. Det finns en vana att mörklägga skeenden för skattebetalare och allmänhet. Min utredning från i maj kommer till samma slutsatser som Bosse Lindquist i SVT men redovisar inte resultatet på samma färgstarka sätt. Det hela började för övrigt med Yvonne Åstrands reportage i ”Uppdrag granskning”. Hade inte media visat upp detta så hade mörkläggningen kunnat fortsätta i det slutna systemet.

– Det tycker jag rektor Anders Hamsten ska fundera på. Hur ser allmänheten på universitets- och sjukhusvärlden? De som donerar pengar? Våra mecenater? Detta påverkar alla våra universitet – inte bara KI och Nobelpriset. För att reparera förtroenden räcker det inte med ett bondeoffer, det vill säga att Macchiarini får sluta. Sen vill jag inte gå in på vilka som bör lämna.

Varför fick du inte granska Paolo Macchiarinis fullständiga forskningsunderlag?

– Det ska du fråga rektor Hamsten om. Men effekten blev att min roll som extern sakkunnig blev fullständigt meningslös. Den inre kretsen bestämde sig för att göra mig meningslös med en enda handrörelse in i dimman. Sedan läste jag de 1 000 sidorna i lugn och ro under hösten efter att rektorn frikänt Macchiarini. Där fanns ingenting som ändrar min slutsats. Bara ytterligare dimma.
Att 57-årige Paolo Macchiarini är en man med extremt risktagande som specialitet framgår också av den amerikanska tidskriften Vanity fairs januarinummer.

I ett reportage av Adam Ciralsky avtäcks en kärleksaffär byggd på storslagna lögner.

I februari 2013 träffade Paolo Macchiarini den amerikanska tv-journalisten Benita Alexander i en bar på lyxhotellet Mandarin Oriental i Boston.

Intervjuarbetet inför en dokumentär i kanalen NBC övergick snart i en passion mellan kirurgen och reportern, enligt Vanity fair.

Benita Alexander och Paolo Macchiarini tillbringar veckoslut tillsammans i Venedig, London och på Bahamas. Kirurgen inviger gradvis reportern i ett dolt nätverk av framstående läkare som konsulteras av president Obama, paret Clinton och påven Franciskus, enligt Macchiarini.

När paret börjar planera sitt bröllop försäkrar Paolo Macchiarini att påven tänker viga dem i en ceremoni på heliga stolens sommarresidens i Castel Gandolfo söder om Rom, enligt reportaget.

Gäster från 17 nationer, inbjudningskuvert klädda i lammskinn, mat från trestjärniga restaurangen Enoteca Pinchiorri i Florens och sång av operatenoren Andrea Bocelli.

Utöver inbjudningskorten visar sig bröllopet, liksom VIP-nätverket av läkare, vara ett luftslott, berättar Vanity fair.

En vän till journalisten Benita Alexander noterar att påven är inbokad på statsbesök i Sydamerika när vigseln är tänkt att äga rum i Italien den 11 juli 2015. Reportern lejer en privatdetektiv som dementerar resten av detaljerna i Macchiarinis löfte om ett katolskt sagobröllop.

Benita Alexander mejlar Paolo Macchiarini, enligt Vanity fair: ”Vem i helvete är du och vad i helvete är ditt problem?”

En Harvardprofessor säger till Vanity fair att Paolo Macchiarini tycks ha ett tomrum i sin personlighet som kirurgen försöker fylla med avancerade bedrägerier.

Tidskriften antyder att en misslyckad läkarundersökning som Paolo Macchiarini utförde på sin egen pappa under utbildningen kan ha betydelse. Fadern klagade över smärtor. Sonen undersökte men fann inget fel. Pappan dog kort därefter.

Journalisten Bosse Lindquist på Sveriges television känner igen den grandiosa version av kirurgen som Vanity fair presenterar.

– Samtidigt har jag inte hittat samma sorts lögner i det material som jag har granskat. Men där finns ett mönster som återkommer. När han ska beskriva sin vigsel. När han beskriver hur det ser ut i halsen på sina patienter. Bilderna stämmer inte överens med verkligheten. Ett enormt risktagande. Och en förmåga att kunna sova på nätterna trots detta.

Bosse Lindquist förstår ändå varför man kan förälska sig i Macchiarini.

– Han är väldigt karismatisk. Färgstark, kreativ, smart som attan, charmig, en enorm förmåga att trollbinda både enstaka individer och stora grupper av människor. Han har ett slags situationsförmåga som gör att han kan pejla in stämningen i ett rum och blixtsnabbt anpassa sig efter den.

– Dessutom är de medicinska problem som han försöker lösa relevanta: bristen på organ och kroppens oförmåga att acceptera externa organ. Och han är långt från ensam om att tro att man kan bygga organ med hjälp av en matris. Så det finns även en förnuftig grund till varför man attraheras av honom. Sen visar sig verkligheten inte vara som han beskrivit den alla gånger. Vilket är ett skäl till varför det gått så bra för honom, säger Bosse Lindquist.

Ska man betrakta Macchiarini som en karikatyr av en thoraxkirurg? En genialisk läkare som dragit de inbyggda riskerna i yrkesrollen till dess absoluta spets? En verklighetens Dr Frankenstein, som han på skoj kallar sig själv i Bosse Lindquists dokumentär.

– En mycket viktig och intressant fråga, säger professor Bengt Gerdin. Detta handlar förstås ytterst om vad man bör göra vid fronten. Ska man hårdra det säger allmänkirurger: det är för svårt att operera hjärtsjuka. Medan thoraxkirurger säger: vi opererar just för att de är hjärtsjuka.

Svensk kirurgihistoria är präglad av djärva pionjärer.

– När Clarence Craaford (professor på Karolinska institutet och överläkare på Karolinska sjukhuset) lärde sig operera barnhjärtan för 70 år sedan var det ett antal som dog. Samma sak när Herbert Olivecrona (professor på Karolinska institutet) började operera hjärntumörer.

– Skillnaden i dag jämfört med deras tid för 60, 70 år sedan är att patienten står i centrum av beslutsfattandet. En av de viktigaste etikfrågorna i vården i dag är informationsplikten. Beslutsunderlaget ska inte ges av kirurgen själv eftersom han tenderar att vara förförd av sina egna möjligheter. De etiska regelverken har utvecklats oerhört.

Och det är här i Karolinska institutets och Karolinska universitetssjukhusets iver att applicera banbrytande kirurgi på enskilda individer – som lärosätets och sjukhusets omdöme har brustit, enligt professor Bengt Gerdin.

– Man hävdar att Paolo Macchiarinis operationer inte är forskning utan livräddande kirurgi. Man hävdar att patientens situation var livshotande. Men det är klart att det rörde sig om forskning. Uppsatserna som legat till grund är fulla av forskningsinformation. Men kallar man det för forskning blir skydden för individen mycket starkare. Då krävs till exempel skriftlig information. Hävdar man att det inte är forskning blir patienten helt skyddslös inför den enskilda doktorn, säger Bengt Gerdin.

Totalt har Macchiarini utfört åtta operationer med konstgjorda luftstrupar. Foto: AP

Som de tre patienterna under Paolo Macchiarinis kniv på Karolinska universitetssjukhuset. En amerikansk man (död), en eritrean boende på Island (död), en turkisk kvinna (remitterad från Karolinska universitetssjukhuset till USA).

I Bosse Lindquists SVT-dokumentär går uppgifterna isär om den eritreanska studentens hälsotillstånd inför operationen.

Enligt Paolo Macchiarini var han döende.

Andra källor motsäger det.

– Men även om patientens tillstånd var livshotande kan inte läkaren göra som han vill, säger Bengt Gerdin. En tredjedel av de som befinner sig på onkologiklinik är livshotande sjuka. Inte får onkologerna göra som de vill för det. Svenska universitetssjukhus kan inte plocka hit dödssjuka människor från hela världen och slippa underkasta sig forskningsregelverken för att de människor som kommit hit eventuellt är döende.

Kallsinnet på Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset återuppväcker smärtpunkter i svensk medicinhistoria.

1990 sände Bosse Lindquist en radiodokumentär om steriliseringsvågen i mitten av förra seklet, ”Förädlade svenskar – rashygien och sterilisering”. Staten steriliserade kvinnor från utsatta sociala miljöer för att inte svenska ”folkstammen” skulle försvagas.

– Jag har tänkt mycket på tvångssteriliseringarna de senaste dagarna, säger Bosse Lindquist. Jag har gjorde många intervjuer med läkare inför det programmet och deras ord ekar i skallen. Många läkare framhåller det här: för att klara avancerade transplantationer måste man få öva på operationsbordet. Frågan är om det är sant? Paolo Macchiarini har hävdat att hans luftrörsoperationer föregicks av djurförsök. Och KI har stött detta. Min dokumentär visar att det inte är sant. Att Karolinska institutet mörkar det faktum att vetenskapen inte stämmer.

Hugo Lagercrantz, seniorprofessor i barnmedicin vid Karolinska institutet, säger att det är ”obegripligt” att KI:s ledning valde att fria Paolo Macchiarini i fjol.

– Visserligen, säger Lagercrantz, är de medicinska framstegen kantade av läkare som gjort heroiska operationer med flera dödsoffer innan de lyckats.

– Tänk att KI lyckats bli så förförda. Journalisten i reportaget i Vanity fair blev också förförd men gick ut och erkände att hon blivit sol-och-vårad. Vilket inte KI gjort. De försöker stoppa huvudet i sanden. De som framför allt drivit rekryteringen av Macchiarini måste ställas till svars och avgå från sina chefsbefattningar. Det gäller inte bara förtroendet för Karolinska universitetssjukhuset och institutet utan också för Nobeförsamlingen, ett av Sveriges starkaste varumärken, säger Hugo Lagercrantz.

Han vill lägga till att rektor Anders Hamsten inte tillträtt när Macchiarini rekryterades.

Rektor var då Harriet Wallberg, i dag Sveriges universitetskansler och ledamot av Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet, de 50 ledamöter som utser Nobelpristagaren i fysiologi eller medicin.

– Det var inte jag som tog beslutet eller skrev på pappren när Macchiarini rekryterades, säger Harriet Wallberg. Jag hade andra uppgifter den dagen. Jag hade den kinesiska hälsoministern på besök.

Harriet Wallberg pekar nedåt i organisationen.

– Ärendet bereddes i rekryteringsutskottet som går igenom alla ansökningshandlingar och tittar på meriter. Så lämnar de ett förslag som rektor eller prorektor tar beslut om. Prorektor på den tiden var Jan Andersson. Han skrev på.

– När beslutet togs 2010 hade vi i ledningen inga indikationer på att det var problem med Macchiarini. Det var i oktober 2012 som vi fick informationen att han satt i husarrest i Italien och då avbröt vi processen med att förordna honom som ordinarie professor. Mitt förordnande gick ut två månader senare och den nya ledningen tog över.

Vad säger du om fallet Macchiarini?

– Det är förskräckande, sorgligt och inte alls bra.

Hur kunde ingreppen få ske?

–  Jag vet inte. Det måste få komma fram i de utredningar som ska göras.

Operationerna gjordes på Karolinska universitetssjukhuset, påpekar Harriet Wallberg.

Dåvarande prorektor Jan Andersson, i dag forskningsdirektör på Stockholms läns landsting, bekräftar att han ”i rektors frånvaro” tog beslutet att anställa Macchiarini som gästprofessor vid Karolinska institutet. Andersson skriver i ett mejl att förslaget var undertecknat av 14 forskare vid KI och att hanteringen skedde enligt ”gällande principer”. Andersson var prorektor på KI fram till årsskiftet 2012/2013.

Macchiarinis gästprofessur på Karolinska institutet förenades under de första tre åren med en 30-procentig tjänst som läkare på sjukhuset, enligt uppgift från Bengt Gerdin. Efter tre år förlängdes professuren på Karolinska institutet men inte tjänsten på sjukhuset.

– Det var ganska uppenbart att patienterna mådde fruktansvärt dåligt, säger Bengt Gerdin.

Hugo Lagercrantz tror attraktionen för Macchiarini bottnar i ”kåranda som fostrar läkare till att försöka rädda liv till varje pris”.

– Det gäller många delar av kåren. För ett par decennier sedan gjorde Karolinska en misslyckad satsning på att operera in konstgjorda hjärtan. Man frågar sig inte alltid vad det kostar för patienten och de anhöriga. Vi håller nu på att försöka rädda barn födda i vecka 22, vid abortgränsen, utan att ha tillfrågat någon etisk kommitté. Många av dessa blir autistiska eller skadade på flera andra sätt.

– Det är ett slags tävling. Det gäller att visa hur bra man är. Publicera sig i tidskrifter med hög status. Och artiklar om stamceller publiceras ofta i högrankade tidskrifter. Stamcellforskning har fått fruktansvärt mycket pengar, då den utlovat bot av parkinson och alzheimer. Många andra projekt har fått stå tillbaka. Sedan (president George W) Bush förbjöd stamcellsforskning på embryonala celler har andra länder, som Sverige, övertagit den här forskningen. Det är i och för sig lovvärt men har gått för långt.

På SVT arbetar Bosse Lindquist med en uppföljande dokumentär om systemfelet bakom Paolo Macchiarini.

– Det finns en institutionell arrogans inom den akademiska världen. Detta är ju kloka människor som sett mellan fingrarna. Orsaken är knappast dumhet. Det gäller både Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset. Det var på KS som man undertryckte anmälan och hotade och trakasserade de fyra forskare som först anmälde Macchiarini. Det gjordes ingen Lex Maria. Vad är det för hederskultur som innebär att man slår bort annmälningar ryggmärgsmässigt?