Kan 50-åring få 25-årings hjärna via meditation?

SvD:s Maria Jelmini på På Kadampa meditations­centrum i Stock­holm. Foto: Adam Sundman

Meditation kan lindra stress, oro och depression, enligt en rad studier. Men kan det till och med stoppa hjärnans åldrande? Hjärnavbildningar tyder på det.

Hjärnan och lärandet
Av: Maria Jelmini 
SvD Publicerad 2022-03-27

Vi ska sträva mot ett rofyllt sinne, säger instruktören Kelsang Nyima lugnt. Släppa alla tankar, fokusera på känslan när luften passerar genom näsborrarna när vi andas.

In, ut. In, ut.

Sinnet är rofyllt, påminner Kelsang Nyima.

Sett till de hundratals vetenskapliga artiklar över meditationens hälsoeffekter som publicerats tycks meditation vara snudd på magiskt. Forskare har hittat positiva effekter på stress, oro, depression, smärta, beroenden. Även kognitiva förmågor, som självkontroll, fokus och arbetsminne, tycks kunna bli bättre. Med mera.

Att skolor tar in meditation på schemat eller att det används i vården för att mildra psykisk ohälsa är därmed helt i linje med vetenskapen. Eller?

Meditation verkar ha effekt på vårt psykiska välmående.

Frågan är inte helt lätt att besvara, konstaterar Simon Goldberg, psykologiforskare vid University of Wisconsin, Madison.

– Ofta är meditationsstudierna små. Och de görs nästan alltid av någon som själv är väldigt engagerad i meditation.

Alla studier har heller inte en aktiv kontrollgrupp – deltagare som gör något annat än att meditera.

– Då vet du inte hur mycket bättre din intervention är än annat som ska vara terapeutiskt, eller om det är en effekt av att någon har kontakt med en instruktör.

För att man ska lite på forskningsresultat krävs att flera studier indikerar samma sak. Därför görs metaanalyser, där många studier jämförs. Men ibland är det som att jämföra äpplen och päron. För vad klassas som meditation? Hur länge och ofta sker det? Och vad jämförs meditationen med? Inget? Terapi? Att jogga?

Kelsang Nyima leder meditationer enligt buddistisk tradition på Upplandsgatan i Stockholm. Foto: Adam Sundman

Ofta används ett standardiserat meditationsprogram, som tagits fram för att kliniskt behandla stress, oro och depression: mindfulnessbased stress reduction, MBSR. Kort innebär det att deltagarna mediterar 45 minuter dagligen i åtta veckor.

När det gäller effekten på vårt psykiska välmående pekar dock en mängd metaanalyser i samma riktning: meditation verkar ha effekt. En metaanalys av 142 studier visade till exempel att meditationens effekt på depression var bättre än andra aktiviteter, även terapeutiska, och jämförbar med KBT och antidepressiva. En rad större analyser har också funnit stöd för att meditation kan ha effekt på stress, depression och oro.

Och det är där man sett det starkaste stödet, enligt Simon Goldberg – effekter som också verkar synas i kroppen.

Vi märker när vi är distraherade och kan ta tillbaka uppmärksamheten.

När en forskargrupp jämförde flera studier av de fysiologiska effekterna, såg de att en rad stressmarkörer påverkades mer av meditation, än av till exempel träning eller avslappning. Blodtryck, men även hjärtfrekvens och stresshormonet kortisol, påverkade i olika grad.

Så vad i meditation minskar stress och oro? Nedvarvningen? Andningen? Sannolikt allt detta, menar meditationsforskare. Men det tycks även handla om att vi lär oss att inte reagera på varje tanke eller stimuli.

Vårt tänkande är alltid igång. När vi inte aktivt tänker, fantiserar vi, planerar – eller ältar. Detta ständigt närvarande tankebrus kallas standardnätverket.

– Ur ett neurovetenskapligt perspektiv så kan vi inte stänga av standardnätverket. Men de tankar som hos många triggar en massa känslor, är bara just tankar, säger Philippe Goldin, psykologiprofessor vid University of California, Davis och gästprofessor vid Lunds universitet.

När vi tänker på sura kollegan, grämer oss eller oroar oss över barnen, så sker en fysisk reaktion – på en millisekund får vi ett stresspåslag. Konsten är att inte reagera på varje tanke, utan att registrera den och föra tillbaka fokus till där du vill ha det, menar Goldin.

– När vi i meditation fokuserar vår uppmärksamhet på till exempel andningen eller ljud runt oss, tränar vi den kognitiva kontrollen. Vi märker när vi är distraherade och kan ta tillbaka uppmärksamheten.

Och detta verkar synas även i våra hjärnor.

För drygt 15 år sedan placerade Harvardforskaren Sara Lazar 35 personer under magnetkamera (MR). 20 av dem hade mediterat dagligen under flera år, resten aldrig.

Hjärnavbildningarna visade att hjärnbarken, kortex, var tjockare på vissa ställen hos super­mediterarna – till exempel i regioner som är viktiga för vårt allmänna medvetande och sensoriska upplevelser, som ljud eller fysiska känslor, som insulan.

Att hjärnan är plastisk, förändras utifrån hur vi använder den, var i sig inte nytt. Studier på allt från musiker till jonglerare har visat att hjärnregioner som vi ofta använder ökar i volym. Och många meditationsövningar handlar just om att vara medveten om hur kroppen eller andningen känns, om ljuden runt oss – och att behålla fokus.

Nu kunde vi också visa att det var skillnader i hjärnan.

Regioner i frontalloben, som är viktiga för arbetsminne‚ exekutiv kontroll och uppmärksamhet, hade nämligen också större volym hos mediterarna. Och störst var skillnaden mellan de äldre deltagarna.

När vi åldras minskar regionerna i frontalloben obönhörligen i volym. Men det verkade inte gälla mediterarna. I vissa regioner var istället snitt-tjockleken hos de 40–50-åriga mediterarna som hos 20–30-åringarna.

– Den normala åldersrelaterade nedgången var mindre hos dem som mediterade, jämfört med de andra. Och det gällde just dessa specifika regioner, inte hela hjärnan, säger Sara Lazar.

Hjärnans regioner

Hjärnans yttre skikt kallas hjärnbarken eller kortex, är 3-5 millimeter tjockt och består till stor del av nervceller.

Insula spelar en viktig roll när det gäller vår medvetenhet, och att upptäcka och filtrera olika stimuli. Man tror att den medverkar i det nätverk som hjälper oss att växla mellan vårt spontana tankebrus (standardnätverket) och det aktiva, medvetna tänkandet.

Hippocampus är en region som är viktig för att både skapa minnen och lagra minnen.

Posterior cingulate (bakre cingulikortex) är en del i standardnätverket. Det är även temporoparietalområdet som brukar associeras med empati och medkänsla.

I frontalloben (prefontala kortex) finns funktioner som är viktiga för det som kallas exekutiva funktioner, som arbetsminne (hur mycket vi klarar att ”hålla i huvudet”), fokus, impulskontroll.

Amygdala är inblandad i stressreaktioner, aggressivitet och rädsla.

I hjärnstammen bildas bland annat serotonin, en signalsubstans som påverkar vårt psykiska mående.

Vad sa då dessa upptäckter? Ingenting, påpekade kritikerna. Kanske låg helt andra saker än meditationen bakom skillnaderna. Kanske matvanor? Sömn?

Så Lazar och hennes team gjorde en första kontrollerad hjärnavbildningsstudie med ett 30-tal personer som inte mediterade. Hälften fick under åtta veckor meditera 45 minuter dagligen, hälften inte.

Efter åtta veckor syntes en volymökning i flera områden i hjärnbarken (kortex): regioner som är inblandade i vår självuppfattning och i det som kallas standard­nätverket, och delar av hippocampus, som är viktig vid lärande och minne. Men också prefrontala kortex, där våra kognitiva funktioner finns, samt områden i hjärnstammen som avger må-bra-ämnet serotonin.

Dessutom var amygdala, en del som är aktiv när vi känner stress, rädsla och oro – mindre.

– Allt detta hade man sett tidigare i beteendestudier, nu kunde vi också visa att det var skillnader i hjärnan, kommenterar Sara Lazar.

I senare MR-studier har både Sara Lazar och andra forskare igen och igen sett liknande resultat.

Större bild här

Så hur var det med supermediterarnas unga hjärnor? Flera studier, Sara Lazars och andras, tyder på att meditation kan förbättra – eller bevara – våra kognitiva förmågor.

En grupp 65–80-åringar fick göra ett kognitivt test och sedan antingen meditera eller lösa sudoku och ordproblem, under åtta veckor‚ 45 minuter dagligen. När de senare testades igen presterade mediterarna aningen bättre – men inte de som hjärngympat. Förändringen syntes också i hjärnan.

Men när olika jämförelser har gjorts, har inte alla kunnat slå fast liknande effekter. I vissa analyser har man till exempel sett effekt på äldre, men inte yngre vuxna. I andra har man sett viss effekt på unga, men inte alltid. Det är också olika vilka kognitiva förmågor man sett har påverkats.

De spretiga resultaten kan ha sina förklaringar.

De kognitiva studierna är svåra att jämföra, påpekar Lazar. De kan vara gjorda på smala kohorter, plus att det inte finns någon konsensus runt hur vi mäter till exempel uppmärksamhet. Därför faller många studier, även om de är av hög kvalitet, bort när metaanalyser görs.

Och så är det detta med tiden. I jämförelser är ofta åtta veckor standard. Och åtta veckor tycks räcka för att mildra stress och ångest. Men för att förbättra kognitiva förmågor?

– När vi (i en pågående studie) jämfört meditation med att lösa sudoku eller korsord, har vi inte sett så stora skillnader på åtta veckor. Men efter sex eller tolv månader, eller två år – då ser vi skillnader, säger Sara Lazar.

”Vi ska inte vara så hårda mot oss själva”, säger Kelsang Nyima innan han avslutar passet på Kadampa meditations­center. Foto: Adam Sundman

Kanske kommer vi att se ett starkare stöd för att våra kognitiva förmågor kan trimmas med meditation, i takt med att fler studier görs. Eller inte.

Oavsett vilket vet man att få saker påverkar impulskontroll, fokus och minne så mycket som stress.

Men vi ska inte vara så hårda mot oss själva, påpekar Kelsang Nyima. Övning ger som bekant färdighet.

Olika typer av meditation

Begreppen meditation och mindfulness går ofta ihop i forskningslitteraturen, men detta är några vanliga meditationsformer.

Fokuserad uppmärksamhet: Fokus riktas mot till exempel andetag eller ljud. När tankarna vandrar iväg, ska utövaren jobba på att släppa dem och återvända till fokusområdet.

Kroppsscanning: Man går mentalt igenom kroppsdel för kroppsdel och fokuserar på hur det känns. Också här försöker utövaren föra tillbaka fokus om tankarna seglar iväg.

Open monitoring/mindfulness: Istället för att vända uppmärksamheten inåt, är man uppmärksam på sådant runt omkring, men utan att värdera detta.

Compassion-meditation (medkänsla): Syftet är att den som mediterar ska skapa ett altruistiskt perspektiv gentemot andra. Det kan ske genom att fokusera på positiva tankar gentemot andra människor.

Illustration: Liv Widell

Antecknandet kan bli ditt bästa redskap för att lyckas med pluggandet. Både när anteckningarna tas och när de används kan fördelar dras. Om det görs rätt vill säga.

Kenneth Kiewra var en ivrig, nästan notorisk, antecknare. Han satte en stolthet i att få med varje, viktig detalj, från föreläsningarna.

Läraren hade en annan åsikt. Antecknandet störde tänkandet, resonerade han och delade istället ut färdiga anteckningar i slutet på varje föreläsning till studenterna. Kenneth Kiewra fortsatte att anteckna. I smyg. Blev han påkommen mumlade han något om att han skrev brev till en kompis.

Händelsen fick honom att ägna en stor del av sin forskarkarriär åt just de optimala anteckningarna. Och idag kan han konstatera att läraren inte helt var ute och cyklade – men delvis.

Övergripande har antecknandet nämligen effekt vid två tillfällen. Det första är i stunden när de skrivs, visar forskning.

– Ett rätt stort antal studier indikerar att det är bättre att anteckna än att bara lyssna, säger Kenneth Kiewra, professor i utbildningspsykologi vid universitetet i Nebraska.

När han och hans kollegor studerat om just skrivprocessen i sig påverkar lärandet, har en grupp studenter fått lyssna på en föreläsning och anteckna. En annan grupp har bara lyssnat. Därefter har de fått svara på frågor om innehållet, utan att titta på anteckningarna. Och antecknarna slår i de flesta fall lyssnarna.

Antecknandet som sådant kan hjälpa elever hålla fokus, menar Kenneth Kiewra. Foto: Craig Chandler/University of Nebraska

Skälet, tror forskare, är att vi hindrar tankarna från att vandra, bort från lektionen och läraren. Antecknandet hjälper oss att vara uppmärksamma.

– För att kunna anteckna så måste du lyssna, du måste vara engagerad i lektionen. Ett problem är att studenterna blir uttråkade och tankarna börjar vandra. Då kan antecknandet hålla fast dem vid uppgiften.

Inte minst hindrar de personerna från att plocka upp sina mobiler när de blir uttråkade, påpekar Kiewra – ett växande problem som forskare kallar cyber-slacking.

Baksidan kan vara att man missar det föreläsaren säger, just när man antecknar. Nyckeln är att skriva kort – och snabbt, så att antecknandet sker så automatiskt som möjligt.

Vissa forskare anser också att vi kodar in informationen i långtidsminnet när vi antecknar, vi länkar ihop den med våra andra tankar och tidigare kunskap.

Men lika viktigt är vad vi gör med anteckningarna efter lektionen.

– Det finns inget tvivel om att de studenter som går igenom sina anteckningar, klarar sig bättre än de som inte gör det, slår Kennet Kiewra fast.

Plockar vi aldrig fram anteckningarna igen, har de kanske i alla fall hjälpt oss hålla fokus på lektionen. Och om vi bara läser igenom dem, ja då glömmer vi kanske lite långsammare. Men för att vi ska ha maximal nytta, då behöver vi knåda dem.

– Ofta repeterar studenterna, de tittar på sina anteckningar, läser dem eller skriver av dem. Men det räcker inte.

Anteckningarna behöver bearbetas och göras till dina egna.

– Det handlar inte bara om att läsa igenom dem. Vi behöver utveckla dem och förstärka dem.

Penna eller dator? Den omdebatterade frågan besvarar Kenneth Kiewra med – penna: ”Det vi sett i våra studier är att handskrivarna tar bättre anteckningar, vilket också gör att de har mer värde av dem när de senare går tillbaka till dem.” Foto: Anders Wiklund/TT

Dels handlar det om att göra dem mer kompletta, dels om att fördjupa dem. När vi läser något vi skrivit leder det ofta till att vi minns något som vi inte antecknat, kanske ett exempel föreläsaren tagit upp. Men det kan också vara en koppling till andra idéer eller annan kunskap vi har.

– Lägg till sådant som saknas, avsluta sådant som är ofärdigt. Ibland leder det också till att du kommer på en relaterad idé eller helt ny information.

När Kenneth Kiewra själv var student använde han en svart penna för att anteckna – och en röd för att skriva dit egna slutsatser och funderingar.

Ett annat problem som han och andra forskare sett är att studenterna ofta missar viktig info – i snitt får de med runt en tredjedel av viktiga detaljer, visar Kiewras studier.

Men om lyssnarna lyckas anteckna tillräckligt hänger också på läraren: att ibland göra pauser, och att tydligt hinta om när något är viktigt, är några sätt.

Så till den hett omdebatterade frågan – penna eller dator?

Att skriva på dator går för de flesta fortare, risken att missa viktig info minskar därmed. Men att skriva för hand tycks ha andra fördelar, sett till de fortfarande rätt få studier som finns på området.

Även om det kanske går långsammare så verkar vi knåda våra formuleringar mer när vi skriver för hand.

– Vi verkar bli mer selektiva i hur vi fångar en idé och beskriver den, vi tenderar att processa den på ett djupare sätt.

Handskrivarna har också lättare att få med grafik och bilder.

– Det vi sett i våra studier är att handskrivarna rent kvalitativt tar bättre anteckningar, vilket också gör att de har mer värde av dem när de senare går tillbaka till dem.

Så maxar du dina anteckningar

Världen 2040 om lösningar som redan finns idag används. Se filmen här.

Därför lever vi längre

Om innovationerna inom vetenskap och medicin som fördubblat den mänskliga livslängden. Se filmerna här.

Fem saker du kan se fram emot i framtiden (och fem saker du kan oroa dig för)

Sara Öhrvall har skrivit boken ”Ditt framtida jag”. Foto: Severus Tenenbaum
Hon ledde arbetet med en app som fick självaste Steve Jobs att jubla. Och en gång i tiden förutsade hon att suv-arna skulle slå igenom. Sedan många år anses Sara Öhrvall vara en fena på att förutsäga framtiden. Nu har hon skrivit boken ”Ditt framtida jag.”. DN:s Augustin Erba har pratat med henne och sorterat ut vad du behöver veta om din framtid.

DN. 2020-11-12
Augustin Erba
augustin.erba@dn.se

Fem saker du kan se fram emot

1. Du kommer att veta precis vad som har hänt

I framtiden, när allt kan spelas in från alla vinklar, och sparas i något slags sanningsdatabas kommer vi alltid att veta exakt vad som hände. Att googla är bara början för att ta reda på saker. I framtiden kommer vi kunna plocka upp det förflutna och spola fram och tillbaka för att ta reda på allt.

– Sådan teknik skulle hjälpa oss att påminna om löften som inte har infriats och att syna vita lögner, säger Sara Öhrvall. Det finns så klart en integritetsproblematik – en stor del av livet måste få ske utan att det sparas och analyseras i efterhand – men samtidigt är det teknik som gör att vi inte längre lever med förvanskade minnen eller subjektiva uppfattningar av vad som har hänt.

2. Adjö språkförbistring

En framtida artificiell intelligens kan stoppa dig från att uttrycka dig på ett sånt sätt som saboterar för dig. Kanske handlar det om att veta vilken titel du ska använda för att personen du vill göra affärer med ska bli på gott humör. Kanske handlar det om hur du flirtar bättre i framtidens dejtingappar. Och vem vet, kanske begriper din framtida telefon att du twittrar på fyllan och kan stoppa dig.

– När vi kommunicerar allt mer via digitala kanaler behöver vi extra känselspröt för att läsa av de kroppssignaler vi använder för att förstå varandra i fysiska möten, säger Sara Öhrvall. Vi behöver också stöd för att förstå våra egna känslor och vad de beror på. Vi kan ta hjälp av sensorer som mäter blodflöden, svettningar och andning för att kontrollera känsloutbrott och i stället tänka efter.

”Vi kan skapa digitala tjänster som bättre coachar folk till en mer hälsosam livsstil” säger Sara Öhrvall. Foto: Severus Tenenbaum

3. Du kommer att kunna hålla dig friskare

– Det är det viktigaste av allt, säger Sara Öhrvall. Smarta toaletter fångar vitaminer och mineraler i kroppen, lika smarta vågar räknar vätskebalans såväl som muskelstyrka och sensorer i tänderna som mäter kostintag. Vi vet då hur vår kropp mår i realtid. Vi kan i bästa fall undvika vårt biologiska öde genom att vi ser att vi är på väg att bli sjuka innan symptomen har utvecklats, och vi kan skapa digitala tjänster som bättre coachar folk till en mer hälsosam livsstil.

Men frågan är förstås om kunskap räcker till för att förändra vårt beteende. De allra flesta som röker känner till hur dåligt det är, men fortsätter ändå.

– Jag har en grundtro att om det blir tillräckligt tydligt för individen vad konsekvenserna blir av olika handlingar, så kommer beteenden att ändras. Vi underskattar hur mycket vi äter med i snitt 30 procent och vi överskattar hur hårt vi tränar. Men det räcker inte med ett armband som visar olika siffror, det är inte tillräckligt motiverande.

Det är inte givet att världen blir bättre av att vi blir äldre

Hon tar exemplet med att en person får besöka två virtuella världar – en där hon har tränat två gånger i veckan och en annan där hon inte har tränat och i stället ätit skräpmat.

Och om det inte räcker så finns det alternativ.

– Hälso- och sjukvården måste anpassas för att hantera preventiv rådgivning och stötta individer att leva friskare. Hittills har inte den ökade mängden data gett positiva resultat – i snitt blir vi ju bara tjockare, rör oss mindre och sover sämre.

4. Du kan bli äldre

Med en friskvård avpassad precis till din kropp och dess svagheter, och artificiell intelligens som gör bilfärder säkrare och diagnoser mer träffsäkra kommer du med största sannolikhet kunna bli ännu äldre än i dag.

– Jag är inte säker på att jag ser fram emot det. Det är inte givet att världen blir bättre av att vi blir äldre. Men som utvecklingen ser ut nu kommer vi att leva längre. Det är därför avgörande att tekniken kan hjälpa oss att öka hälsolängden, andelen friska år av vår fulla livslängd.

5. Du kommer nästan bli som en superhjälte

Sara Öhrvall låter förtjust när hon pratar om detta. Det handlar om att förstärka våra sinnen och våra kroppar. Dräkter som gör att vi orkar mer när vi blir äldre och att vi kan lyfta tyngre saker. Transplantat som gör att vi slipper höra trafikbullret eller tryckluftsborren, och i stället kan koncentrera oss på samtalet med den vi är med.

– Jag är lockad av superhjältetekniken. Att det finns linser som gör att jag kan zooma in på håll, se i mörker, se infrarött. Att jag kan få välja de ljud som jag hör.

Fem saker du kan vara bekymrad över

1. Att du blir så glad över den individuella nyttan att du inte tänker på konsekvenserna för hela samhället

Det som gjorde Facebook stort var egentligen inte att plattformen var tekniskt överlägsen, utan att det var roligt att vara där. Samtalet om vad teknik kan leda till saknades, och plötsligt hade desinformation och uppmaningar till våld fått enorma konsekvenser. Och ska man tro Sara Öhrvall är diskussionen på en för låg nivå:

– Vi pratar om det positiva med appar och tjänster som förenklar tillvaron, såsom möjligheter att enkelt beställa en taxi, skicka pengar eller streama video. Vi pratar om digitalt utanförskap som om det gällde människor som inte har bank-id. Men det här är ju en annan dimension. Nu handlar det om teknik som förändrar människan i grunden och som inte längre bor i vår telefon, utan kliver betydligt närmare kroppen för att göra oss smartare, starkare och förbättra våra sinnen. Teknik som kan förflytta vad vi anser vara normala förmågor.

Ska samhället bidra med systemen så att alla får lika förutsättningar?

Och hon säger att det här var en av drivkrafterna för att skriva boken ”Ditt framtida jag.”

– Har vi inte dialogen kommer vägvalen inte vara informerade, de kommer bara ske. En eufori över den kortsiktiga nyttan, men den långsiktiga konsekvensen kan bli allt annat är härlig.

2. Det kan bli orättvist för dig

Sara Öhrvall tar exemplet med skolan. Redan i dag, säger hon, preppar folk sina barn med studybuddies och språkresor.

– Men om du kan köpa teknik som kan förstärka koncentrationen. Ska det vara tillåtet? Blir då betygssystemen rättvisa?  Ska samhället bidra med systemen så att alla får lika förutsättningar?

Kommer alla få tillgång till samma möjligheter när tekniken kan ge försprång?

– Hur ser vi till att det inte blir för stora klyftor?

Boken ”Ditt framtida liv” – om hur ny teknik kan revolutionera människan.

3. Du kan bli diskriminerad av maskinerna

Det finns en illusion om att datorer och artificiell intelligens skulle vara objektiv. Men gång på gång visar det sig att datorn inte är bättre än de system och de data vi ger den. Ett färskt exempel var när Twitters algoritm till exempel ständigt sorterade bort ansikten på svarta människor, om det fanns ett vitt att visa.

– Om inte fler av oss blir tekniskt mer kunniga, fattar AI, machine learning, då är jag rädd att vi bygger system med goda intentioner, på företag, regeringar, myndigheter som blir automatiska beslutsstöd som på olika sätt diskriminerar oss.

Och om maskinerna är ständigt närvarande, i allt vi gör, då kan diskrimineringen vara mer subtil. Sara Öhrvall tar ett exempel.

– Maskinen kommer att förstå att jag är född i Norrbotten (som jag är). I min Facebook-krets har jag en större andel barndomskompisar som inte har gått på universitet. Data säger att individer som har en bekantskapskrets med många välutbildade vänner har större sannolikhet att nå framgång och betala tillbaka sina lån. Ska jag då behandlas annorlunda av de här maskinerna som förutspår att jag inte är en lika spännande person, lika kreditvärdig? I det läget cementerar systemen samhällsklyftor i stället för att överbrygga dem.

Den medvetenheten måste öka, menar hon. Att vi som konsumenter förstår det och inte minst att de som bygger systemen tänker till.

4. Maskinen kommer inte hjälpa dig att bli en bättre människa, men att shoppa

Det finns naturligtvis många fördelar med att ha en personlig assistent som hjälper mig i min vardag. Som sätter duschstrålen på rätt styrka och rätt temperatur utan att jag behöver tänka. Som köper in precis den mat som jag vill ha. Det finns något oemotståndligt i att få precis som man vill. Men det kommer att kosta – på mer än ett sätt.

– Om de här systemen inte blir möjliga att programmera utifrån värderingar, utan det finns hela tiden kommersiella krafter som styr dem, då kommer de bara leda till mer konsumtion.

Jag skulle önska att de här systemen hjälpte oss till ett mer hållbart liv

Sara Öhrvall målar upp en bild av hur din framtida shopping-assistent kommer att ”hjälpa” dig.

– Den skulle ju kunna säga ”behöver du verkligen köpa en ny klänning från Outnet, du har ju redan 23 i din garderob, varav två ser ut precis som den du klickat på”. Den skulle också kunna upplysa dig om att din granne har en likadan som du skulle kunna låna. Men som systemen är designade i dag kommer den i stället att säga att den här klänningen passar dig utmärkt och dessutom är det fem kändisar som har den.

Och assistenterna riskerar att bli hänsynslösa.

– Jag skulle önska att de här systemen hjälpte oss till ett mer hållbart liv, där vi bättre förstod konsekvenserna av våra beslut men risken är att det blir ett konsumtionsspinn. Assistenten vet precis vår ömma punkt: ”Du har gått upp två kilo nu, du behöver köpa nytt.” Den märker att du är lite deprimerad eller ledsen. Det behöver inte vara konsumtion, utan kan också vara åsikter.

5. Du kan behöva hänga med döda människor

Det finns ett antal projekt som handlar om att människor ska kunna leva för evigt. Några tror på nedfrysning för att sedan bli upptinade i en framtid när vetenskapen hunnit längre. Andra tror att det ska gå att ladda upp ens hjärna i en dator. (Än så länge finns inga som helst tecken på att detta skulle kunna fungera.)

– Det är obehagligt, tycker jag. Det finns också flera lösningar på gång där varje individ kan bygga en digital klon, en avatar av sig själv. Som pratar, rör sig och beter sig precis som jag själv i verkliga livet. Med mer avancerad visualiseringsteknik, kommer avatarer att kunna uppträda som i vårt ställe. I videomöten – och kanske till och med komma tillbaka efter vår egen död för att besöka efterlevande.

Att experimentera med vad som är liv och död förändrar ju hela synen på vårt liv och vår mening med tillvaron, tycker Sara Öhrvall. Redan i dag har många svårt att hitta motivation med sina liv och kämpar med de existentiella frågorna. Men det finns praktiska också.

– Det är kanske en vacker upplevelse att få återuppliva sedan länge bortgångna morfar så att barnbarnen får ”träffa” honom under några timmar. Men på sjunde månaden om han bor kvar i ert hus… säger Sara Öhrvall.

Ja, där är vi inte. Ännu.

Fakta. Sara Öhrvall

Aktuell med boken ”Ditt framtida jag. Hur ny teknik revolutionerar människan och gör oss starkare, smartare och vänligare” (Volante förlag).
Har varit produktutvecklingschef med ansvar för nischbilar på Volvo Cars.
Grundare av konsultnätverket MindMill Network och vd på Differ Strategy Consulting.
Sitter i flera styrelser, bland annat SNS, Bonnier News och Vinnova.

TEXT

Augustin Erba
augustin.erba@dn.se

Om farfar upplevde rikliga skördar och hade mycket god tillgång till mat under uppväxten betyder det ökad dödlighet för manliga barnbarn. Arkivbild. Foto: Mark Earthy/TT

Om farfar fick äta sig rejält mätt under uppväxten löper sonsonen högre risk att dö i förtid. Detta något överraskande samband slås fast i en svensk studie.

Forskarna har spårat runt 9 000 far- och morföräldrar samt undersökt dödligheten hos deras barnbarn, drygt 11 000 personer. Det visade sig att om farfar som pojke fick rikligt med mat har hans sonsöner, men inte sondöttrar, förhöjd dödlighet som vuxna.

Särskilt cancerdödligheten visar sig vara förhöjd. Resultaten visar ingen skillnad i dödlighet mellan män vars farfar hade dålig eller medelgod tillgång till mat.

Sambandet är tydligt och bekräftar rönen i en tidigare mindre studie från Överkalix, enligt ett pressmeddelade från Stockholms universitet.

Värktabletter orsakar 10-20 dödsfall per år i Sverige

Varje år dör 10-20 personer i Sverige  av paracetamolförgiftning.

I november 2015 förbjöds försäljning av paracetamol i tablettform på andra ställen än apotek. Men säljstoppet har inte fått någon effekt på antalet paracetamolförgiftningar som man på det här sättet hade hoppats få ned.

– När det gäller vår statistik har vi inte kunnat se någon förändring. Vi har ett fortsatt ökande antal frågor kring paracetamolförgiftningar, säger överläkare Mark Personne på Giftinformationscentralen.

Giftinformationscentralen kontaktas i snitt 4-5 gånger av svensk vårdpersonal, som vill ha hjälp med patienter som avsiktligt eller oavsiktligt överdoserat paracetamol.

Inkomna frågor rörande överdoseringar har enligt Giftinformationscentralen stadigt ökat sedan början av 2000-talet för att fortsätta brant uppåt efter 2009, då vissa apoteksprodukter fick börja säljas i den vanliga handeln.

Kruxet är att vissa, exempelvis äldre personer, inte förstår att paracetamol säljs under flera produktnamn som Alvedon och Panodil. De riskerar då att oavsiktligt komma upp i alldeles för höga dygnsdoser.

Andra har inte koll på att de 1 gram-tabletter de fått på recept är dubbelt så starka som de vanliga värktabletterna.

Vid en överdos kan symptomen dröja i flera dagar. Då kan man behöva få motgiftet acetylcystein intravenöst på sjukhus och i allvarliga fall levertransplantation.

Varje år dör 10-20 personer i Sverige till följd av paracetamolförgiftning, enligt Mark Personne på Giftinformationscentralen. Han tror inte att säljstoppet kommer att få någon större effekt överhuvudtaget.

I stället måste läkare bli mer restriktiva med att skriva ut storförpackningar och 1 grams-tabletter. Även apoteken bör bli mer återhållsamma, anser han.

– Det är ingenting som hindrar dem att ta in tabletterna bakom disk och inte sälja flera förpackningar samtidigt. Man bör ha en allmänt restriktiv hållning med att sälja just paracetamolprodukter som inte är på recept, säger Mark Personne.

En utvärdering av åtgärden från i höstas pågår, uppger Läkemedelsverket för Vetenskapsradion.

Lisen Forsberg
lisen.forsberg@sverigesradio.se

Så får du en lyckligare kärleksrelation

Kärleken kräver engagemang. Här är elva nedslag i forskningen för att se vad den kan lära oss om lyckliga parrelationer.

Björn Kjellman och Josefine Nilsson under en romantisk middag i filmen ”Adam och Eva”. Foto: TT

Av Anna Lagerblad / SvD. Läs mer här

Stjärnkirurgen – från fakta till fusk

DN. 2016-02-06

Han charmade alla – sen rasade allt. Tre patienter på Karolinska universitetssjukhuset fick strupar i plast inopererade av Paolo Macchiarini. Två dog. I dag utreds stjärnkirurgen för grovt vållande till annans död.

Han kom till Sverige för att rädda liv.

Han lämnar efter sig en skandal.

Kanske den största i Karolinska universitetssjukhusets historia.

– Det var ganska uppenbart att patienterna mådde fruktansvärt dåligt, säger Bengt Gerdin, professor emeritus vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet.

En akademisk underdrift:

Två patienter dog.

Den tredje lever under svåra omständigheter på ett amerikanskt sjukhus.

Bengt Gerdin granskade kirurgen Paolo Macchiarini på uppdrag av Karolinska institutets rektor.

Fusk, konstaterade Gerdin i maj 2015.

Uppgifter i Macchiarinis uppsatser stämde inte med underlaget i patienternas journaler, fann Bengt Gerdin.

Macchiarini överlämnade då närmare 1 000 sidor forskningsmaterial ytterligare till Karolinska institutets rektor Anders Hamsten.

Som aldrig vidarebefordrades till granskaren.

På en presskonferens i augusti 2015 sade Anders Hamsten och Johan Bratt, dåvarande chefsläkare på Karolinska universitetssjukhuset, att de ändå hade förtroende för Paolo Macchiarini.

I dag utreds han för grovt vållande till annans död.

Bengt Gerdin säger sig vara oerhört förtvivlad.

Å vetenskapens vägnar.

– En oerhört allvarlig historia. Som sätter fingret på hur fel det kan gå. Allt har gått fel. Rekryteringen, hur arbetet utfördes, samarbetet mellan Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset. Medicinskt har det brustit ifråga om hur en läkare ska hantera en enskild patient, en människa i nöd. Från informationsplikten fram till lindran och tröst inför döden. Forskningsetiskt har det brustit ifråga om ärlighet i forskningsredovisningen.

Tre patienter på Karolinska universitetssjukhuset fick strupar i plast inopererade av Paolo Macchiarini.

Patienten som ännu lever behandlas var fjärde timme. Läkare suger bort slem i hennes luftrör.

Det krävdes tre entimmesprogram på SVT, journalisten Bosse Lindquists dokumentär ”Experimenten”, för att Karolinska institutet skulle stoppa kirurgens forskning.

– Det visar att universitetet och sjukhuset är oerhört slutna världar, säger Bengt Gerdin. Det finns en vana att mörklägga skeenden för skattebetalare och allmänhet. Min utredning från i maj kommer till samma slutsatser som Bosse Lindquist i SVT men redovisar inte resultatet på samma färgstarka sätt. Det hela började för övrigt med Yvonne Åstrands reportage i ”Uppdrag granskning”. Hade inte media visat upp detta så hade mörkläggningen kunnat fortsätta i det slutna systemet.

– Det tycker jag rektor Anders Hamsten ska fundera på. Hur ser allmänheten på universitets- och sjukhusvärlden? De som donerar pengar? Våra mecenater? Detta påverkar alla våra universitet – inte bara KI och Nobelpriset. För att reparera förtroenden räcker det inte med ett bondeoffer, det vill säga att Macchiarini får sluta. Sen vill jag inte gå in på vilka som bör lämna.

Varför fick du inte granska Paolo Macchiarinis fullständiga forskningsunderlag?

– Det ska du fråga rektor Hamsten om. Men effekten blev att min roll som extern sakkunnig blev fullständigt meningslös. Den inre kretsen bestämde sig för att göra mig meningslös med en enda handrörelse in i dimman. Sedan läste jag de 1 000 sidorna i lugn och ro under hösten efter att rektorn frikänt Macchiarini. Där fanns ingenting som ändrar min slutsats. Bara ytterligare dimma.
Att 57-årige Paolo Macchiarini är en man med extremt risktagande som specialitet framgår också av den amerikanska tidskriften Vanity fairs januarinummer.

I ett reportage av Adam Ciralsky avtäcks en kärleksaffär byggd på storslagna lögner.

I februari 2013 träffade Paolo Macchiarini den amerikanska tv-journalisten Benita Alexander i en bar på lyxhotellet Mandarin Oriental i Boston.

Intervjuarbetet inför en dokumentär i kanalen NBC övergick snart i en passion mellan kirurgen och reportern, enligt Vanity fair.

Benita Alexander och Paolo Macchiarini tillbringar veckoslut tillsammans i Venedig, London och på Bahamas. Kirurgen inviger gradvis reportern i ett dolt nätverk av framstående läkare som konsulteras av president Obama, paret Clinton och påven Franciskus, enligt Macchiarini.

När paret börjar planera sitt bröllop försäkrar Paolo Macchiarini att påven tänker viga dem i en ceremoni på heliga stolens sommarresidens i Castel Gandolfo söder om Rom, enligt reportaget.

Gäster från 17 nationer, inbjudningskuvert klädda i lammskinn, mat från trestjärniga restaurangen Enoteca Pinchiorri i Florens och sång av operatenoren Andrea Bocelli.

Utöver inbjudningskorten visar sig bröllopet, liksom VIP-nätverket av läkare, vara ett luftslott, berättar Vanity fair.

En vän till journalisten Benita Alexander noterar att påven är inbokad på statsbesök i Sydamerika när vigseln är tänkt att äga rum i Italien den 11 juli 2015. Reportern lejer en privatdetektiv som dementerar resten av detaljerna i Macchiarinis löfte om ett katolskt sagobröllop.

Benita Alexander mejlar Paolo Macchiarini, enligt Vanity fair: ”Vem i helvete är du och vad i helvete är ditt problem?”

En Harvardprofessor säger till Vanity fair att Paolo Macchiarini tycks ha ett tomrum i sin personlighet som kirurgen försöker fylla med avancerade bedrägerier.

Tidskriften antyder att en misslyckad läkarundersökning som Paolo Macchiarini utförde på sin egen pappa under utbildningen kan ha betydelse. Fadern klagade över smärtor. Sonen undersökte men fann inget fel. Pappan dog kort därefter.

Journalisten Bosse Lindquist på Sveriges television känner igen den grandiosa version av kirurgen som Vanity fair presenterar.

– Samtidigt har jag inte hittat samma sorts lögner i det material som jag har granskat. Men där finns ett mönster som återkommer. När han ska beskriva sin vigsel. När han beskriver hur det ser ut i halsen på sina patienter. Bilderna stämmer inte överens med verkligheten. Ett enormt risktagande. Och en förmåga att kunna sova på nätterna trots detta.

Bosse Lindquist förstår ändå varför man kan förälska sig i Macchiarini.

– Han är väldigt karismatisk. Färgstark, kreativ, smart som attan, charmig, en enorm förmåga att trollbinda både enstaka individer och stora grupper av människor. Han har ett slags situationsförmåga som gör att han kan pejla in stämningen i ett rum och blixtsnabbt anpassa sig efter den.

– Dessutom är de medicinska problem som han försöker lösa relevanta: bristen på organ och kroppens oförmåga att acceptera externa organ. Och han är långt från ensam om att tro att man kan bygga organ med hjälp av en matris. Så det finns även en förnuftig grund till varför man attraheras av honom. Sen visar sig verkligheten inte vara som han beskrivit den alla gånger. Vilket är ett skäl till varför det gått så bra för honom, säger Bosse Lindquist.

Ska man betrakta Macchiarini som en karikatyr av en thoraxkirurg? En genialisk läkare som dragit de inbyggda riskerna i yrkesrollen till dess absoluta spets? En verklighetens Dr Frankenstein, som han på skoj kallar sig själv i Bosse Lindquists dokumentär.

– En mycket viktig och intressant fråga, säger professor Bengt Gerdin. Detta handlar förstås ytterst om vad man bör göra vid fronten. Ska man hårdra det säger allmänkirurger: det är för svårt att operera hjärtsjuka. Medan thoraxkirurger säger: vi opererar just för att de är hjärtsjuka.

Svensk kirurgihistoria är präglad av djärva pionjärer.

– När Clarence Craaford (professor på Karolinska institutet och överläkare på Karolinska sjukhuset) lärde sig operera barnhjärtan för 70 år sedan var det ett antal som dog. Samma sak när Herbert Olivecrona (professor på Karolinska institutet) började operera hjärntumörer.

– Skillnaden i dag jämfört med deras tid för 60, 70 år sedan är att patienten står i centrum av beslutsfattandet. En av de viktigaste etikfrågorna i vården i dag är informationsplikten. Beslutsunderlaget ska inte ges av kirurgen själv eftersom han tenderar att vara förförd av sina egna möjligheter. De etiska regelverken har utvecklats oerhört.

Och det är här i Karolinska institutets och Karolinska universitetssjukhusets iver att applicera banbrytande kirurgi på enskilda individer – som lärosätets och sjukhusets omdöme har brustit, enligt professor Bengt Gerdin.

– Man hävdar att Paolo Macchiarinis operationer inte är forskning utan livräddande kirurgi. Man hävdar att patientens situation var livshotande. Men det är klart att det rörde sig om forskning. Uppsatserna som legat till grund är fulla av forskningsinformation. Men kallar man det för forskning blir skydden för individen mycket starkare. Då krävs till exempel skriftlig information. Hävdar man att det inte är forskning blir patienten helt skyddslös inför den enskilda doktorn, säger Bengt Gerdin.

Totalt har Macchiarini utfört åtta operationer med konstgjorda luftstrupar. Foto: AP

Som de tre patienterna under Paolo Macchiarinis kniv på Karolinska universitetssjukhuset. En amerikansk man (död), en eritrean boende på Island (död), en turkisk kvinna (remitterad från Karolinska universitetssjukhuset till USA).

I Bosse Lindquists SVT-dokumentär går uppgifterna isär om den eritreanska studentens hälsotillstånd inför operationen.

Enligt Paolo Macchiarini var han döende.

Andra källor motsäger det.

– Men även om patientens tillstånd var livshotande kan inte läkaren göra som han vill, säger Bengt Gerdin. En tredjedel av de som befinner sig på onkologiklinik är livshotande sjuka. Inte får onkologerna göra som de vill för det. Svenska universitetssjukhus kan inte plocka hit dödssjuka människor från hela världen och slippa underkasta sig forskningsregelverken för att de människor som kommit hit eventuellt är döende.

Kallsinnet på Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset återuppväcker smärtpunkter i svensk medicinhistoria.

1990 sände Bosse Lindquist en radiodokumentär om steriliseringsvågen i mitten av förra seklet, ”Förädlade svenskar – rashygien och sterilisering”. Staten steriliserade kvinnor från utsatta sociala miljöer för att inte svenska ”folkstammen” skulle försvagas.

– Jag har tänkt mycket på tvångssteriliseringarna de senaste dagarna, säger Bosse Lindquist. Jag har gjorde många intervjuer med läkare inför det programmet och deras ord ekar i skallen. Många läkare framhåller det här: för att klara avancerade transplantationer måste man få öva på operationsbordet. Frågan är om det är sant? Paolo Macchiarini har hävdat att hans luftrörsoperationer föregicks av djurförsök. Och KI har stött detta. Min dokumentär visar att det inte är sant. Att Karolinska institutet mörkar det faktum att vetenskapen inte stämmer.

Hugo Lagercrantz, seniorprofessor i barnmedicin vid Karolinska institutet, säger att det är ”obegripligt” att KI:s ledning valde att fria Paolo Macchiarini i fjol.

– Visserligen, säger Lagercrantz, är de medicinska framstegen kantade av läkare som gjort heroiska operationer med flera dödsoffer innan de lyckats.

– Tänk att KI lyckats bli så förförda. Journalisten i reportaget i Vanity fair blev också förförd men gick ut och erkände att hon blivit sol-och-vårad. Vilket inte KI gjort. De försöker stoppa huvudet i sanden. De som framför allt drivit rekryteringen av Macchiarini måste ställas till svars och avgå från sina chefsbefattningar. Det gäller inte bara förtroendet för Karolinska universitetssjukhuset och institutet utan också för Nobeförsamlingen, ett av Sveriges starkaste varumärken, säger Hugo Lagercrantz.

Han vill lägga till att rektor Anders Hamsten inte tillträtt när Macchiarini rekryterades.

Rektor var då Harriet Wallberg, i dag Sveriges universitetskansler och ledamot av Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet, de 50 ledamöter som utser Nobelpristagaren i fysiologi eller medicin.

– Det var inte jag som tog beslutet eller skrev på pappren när Macchiarini rekryterades, säger Harriet Wallberg. Jag hade andra uppgifter den dagen. Jag hade den kinesiska hälsoministern på besök.

Harriet Wallberg pekar nedåt i organisationen.

– Ärendet bereddes i rekryteringsutskottet som går igenom alla ansökningshandlingar och tittar på meriter. Så lämnar de ett förslag som rektor eller prorektor tar beslut om. Prorektor på den tiden var Jan Andersson. Han skrev på.

– När beslutet togs 2010 hade vi i ledningen inga indikationer på att det var problem med Macchiarini. Det var i oktober 2012 som vi fick informationen att han satt i husarrest i Italien och då avbröt vi processen med att förordna honom som ordinarie professor. Mitt förordnande gick ut två månader senare och den nya ledningen tog över.

Vad säger du om fallet Macchiarini?

– Det är förskräckande, sorgligt och inte alls bra.

Hur kunde ingreppen få ske?

–  Jag vet inte. Det måste få komma fram i de utredningar som ska göras.

Operationerna gjordes på Karolinska universitetssjukhuset, påpekar Harriet Wallberg.

Dåvarande prorektor Jan Andersson, i dag forskningsdirektör på Stockholms läns landsting, bekräftar att han ”i rektors frånvaro” tog beslutet att anställa Macchiarini som gästprofessor vid Karolinska institutet. Andersson skriver i ett mejl att förslaget var undertecknat av 14 forskare vid KI och att hanteringen skedde enligt ”gällande principer”. Andersson var prorektor på KI fram till årsskiftet 2012/2013.

Macchiarinis gästprofessur på Karolinska institutet förenades under de första tre åren med en 30-procentig tjänst som läkare på sjukhuset, enligt uppgift från Bengt Gerdin. Efter tre år förlängdes professuren på Karolinska institutet men inte tjänsten på sjukhuset.

– Det var ganska uppenbart att patienterna mådde fruktansvärt dåligt, säger Bengt Gerdin.

Hugo Lagercrantz tror attraktionen för Macchiarini bottnar i ”kåranda som fostrar läkare till att försöka rädda liv till varje pris”.

– Det gäller många delar av kåren. För ett par decennier sedan gjorde Karolinska en misslyckad satsning på att operera in konstgjorda hjärtan. Man frågar sig inte alltid vad det kostar för patienten och de anhöriga. Vi håller nu på att försöka rädda barn födda i vecka 22, vid abortgränsen, utan att ha tillfrågat någon etisk kommitté. Många av dessa blir autistiska eller skadade på flera andra sätt.

– Det är ett slags tävling. Det gäller att visa hur bra man är. Publicera sig i tidskrifter med hög status. Och artiklar om stamceller publiceras ofta i högrankade tidskrifter. Stamcellforskning har fått fruktansvärt mycket pengar, då den utlovat bot av parkinson och alzheimer. Många andra projekt har fått stå tillbaka. Sedan (president George W) Bush förbjöd stamcellsforskning på embryonala celler har andra länder, som Sverige, övertagit den här forskningen. Det är i och för sig lovvärt men har gått för långt.

På SVT arbetar Bosse Lindquist med en uppföljande dokumentär om systemfelet bakom Paolo Macchiarini.

– Det finns en institutionell arrogans inom den akademiska världen. Detta är ju kloka människor som sett mellan fingrarna. Orsaken är knappast dumhet. Det gäller både Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset. Det var på KS som man undertryckte anmälan och hotade och trakasserade de fyra forskare som först anmälde Macchiarini. Det gjordes ingen Lex Maria. Vad är det för hederskultur som innebär att man slår bort annmälningar ryggmärgsmässigt?

Foto: Andre Penner/TT.

Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lotten Collin har besökt ett sjukhus i ett myggområde i delstaten Putomayo i sydvästra Colombia. Hör henne berätta om läget. Hör även statsepidemiolog Anders Tegnell om vilka rekommendationer Folkhälsomyndigheten ger till svenska resenärer.

USA godkänner superlax – kan vara hot mot miljön

TT 2015-11-20

I bakgrunden syns den nya superlaxen AquaAdvantage. I förgrunden en icke-genmodifierad lax – vid samma ålder.

USA har godkänt en genmodifierad lax som växer dubbelt så snabbt som vanlig lax. Men miljögrupper protesterar och befarar att den nya superlaxen hotar miljön.  Continue reading Genmodifierad superlax →

Na1 på Kolmårdens FoU

Evolutionära urvalsmekanismer och miljöanpassningar hos olika djur studerades på Kolmårdens forsknings- och utbildningscenter. Fler bilder här

Nobelpriset i medicin för viktiga botemedel

DN. 2015-10-05

Tre frågor om medicinpriset till DN:s vetenskapsredaktör Maria Gunther.

Vad belönas pristagarna för?

För forskning som lett fram till nya sätt att behandla malaria och två svåra sjukdomar orsakade av parasitmaskar: flodblindhet och lymfatisk filariasis (elefantiasis). Sjukdomarna drabbar hundratals miljoner människor varje år, framför allt i fattiga delar av världen.

Vilka är de och vad har de gjort?

Japanen Satoshi Ōmura hittade och odlade jordbakterier som producerar ämnen som är dödliga för andra mikroorganismer. Irländaren William Campbell som är verksam i USA undersökte ämnenas effekt på parasiter och ändrade det så att det blev effektivare. Det gav oss helt nya typer av mycket effektiva läkemedel mot parasitsjukdomarna.

Kinesiskan Youyou Tu studerade hur gamla örtläkemedel mot malaria användes i traditionell kinesisk medicin. Utifrån ett 700 år gammalt recept lyckades hon rena fram ett ämne från växten Artemisia annua. Nu är det den mest effektiva behandlingen för svår malaria.

Vad har vi för nytta av priset?

Detta är verkligen ett pris enligt Alfred Nobels egna ord: till mänsklighetens största nytta. Malaria dödar fler än 450.000 personer varje år, framför allt barn, och hotar fler än 3,4 miljarder människor. Lymfatisk filariasis drabbar mer än 100 miljoner människor. Vinsterna handlar inte bara om att bota sjukdomarna utan även att göra det möjligt för barn att gå i skolan och vuxna att arbeta och ta sig ur fattigdom.

Foto TT.

William C Campbell, Satoshi Omura och Youyou Tu. Så heter de tre forskare som får dela årets Nobelpris i medicin.

De två första, Campbell och Omura, får priset för sina upptäckter rörande en ny terapi mot infektioner orsakade av parasitmaskar. Tu för sina upptäckter rörande en ny terapi mot malaria.

De två upptäckterna har försett mänskligheten med nya sätt att bekämpa dessa svårartade sjukdomar, skriver Nobelförsamlingen i sin motivering. Sjukdomarna drabbar årligen hundratals miljoner människor.

Med upptäckterna minskar lidandet och vinsterna i förbättrad global hälsa är närmast omätbart stora, enligt församlingen.

Infektioner orsakade av parasitmaskar har gäckat mänskligheten länge och drabbar än i dag hundratals miljoner människor, främst i fattiga länder, säger professor Hans Forsberg vid en pressträff. Pristagarnas upptäckter har fundamentalt förändrat vår förmåga att bekämpa dem och beskrivs som ett paradigmskifte.

– Den globala inverkan är omätbar, säger Hans Forsberg.

Youyou Tu letade i gamla örtmedicinrecept efter uppslag för att utveckla nya terapier mot malaria, berättar professor Hans Forsberg. Växten Artemisia annua dök upp som en intressant kandidat och Tu utvecklade en reningsmetod som ledde fram till identifieringen av den aktiva komponenten, Artemisinin. Artemisinin är ett mycket effektivt läkemedel mot malaria.

– Det var ett äkta genombrott och en vändpunkt när det gäller att hitta ett nytt läkemedel mot malaria, säger Hans Forsberg.

Fakta. Pristagarna 2015
William C Campbell föddes 1930 på Irland och hans akademiska karriär har utspelat sig i USA. Han doktorerade vid University of Wisconsin, Madison, Wisconsin och han har också jobbat vid Merck Institute for Therapeutic Research. I dag är han Research Fellow Emeritus vid Drew University i Madison, New Jersey, USA.
Satoshi Omura, född 1935 i Japan, har två doktorsexamina, en i farmaceutisk vetenskap och en i kemi, från Tokyo University, Japan, respektive Tokyo University of Science, Japan. Omura har varit anställd som forskare vid Kitasato Institute, Japan där han senare blev professor. Sedan 2007 är han professor emeritus vid samma universitet.
Youyou Tu föddes i Kina 1930 och är den tolfte kvinnan som tilldelas Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Hon har en examen från 1955 vid det medicinska universitetet i Peking och är sedan 2000 chefsprofessor vid China Academy of Traditional Chinese Medicine.
Källa: Nobelprize.org

En sax för gener kan få Nobelpris

DN. 2015-09-27

Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier, upptäckarna till CRISPR-Cas9 tekniken, för att skära upp och reparera enskilda gener.

Emmanuelle Charpentier och Jennifer ­Doudna är heta kandidater till Nobelpriset. Deras gensax, utvecklad ur bakteriernas försvarssystem, har på bara några år revolutionerat ett helt forskningsfält och lovar bot för svåra sjukdomar, men har också lett till en bitter patentstrid.

Det började efter middagen vid en konferens i Puerto Rico i mars 2011. Emmanuelle Charpentier, professor vid Umeå universitet, sökte upp Jennifer Doudna från Berkeleyuniversitetet i Kalifornien för att prata om ett intressant protein som hennes forskargrupp höll på att undersöka.

Sedan gick allt mycket fort. När Nobelprisen presenteras om en dryg vecka är det få som blir förvånade om Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna får årets kemi­pris eller priset i fysiologi eller medicin.

Vid mötet i Puerto Rico hade ingen av dem någon aning om att deras samarbete skulle leda fram till en av de viktigaste upptäckterna någonsin för gentekniken. De ville förstå hur en del av bakteriernas försvarssystem mot virus fungerade, något som mycket få forskare i världen då var intresserade av. Resultatet blev epokgörande: en mycket exakt gensax som kan klippa upp DNA-spiralen och byta ut eller stänga av bitar av arvsmassan eller laga trasiga gener.

–Här har vi plötsligt ett verktyg som låter forskare, eller läkare, göra förändringar i DNA-molekylen exakt där vi vill. Vi människor har aldrig tidigare haft den möjlig­heten, säger Jennifer Doudna.

Innan de träffades hade hon och Emmanuelle Charpentier var för sig studerat bakteriers mycket speciella sätt att skydda sig mot virus. I en del av sin arvsmassa som kallas CRISPR sparar bakterien bitar av DNA från virus som den har blivit angripen av som i ett kartotek. Om virusen återkommer känner bakterien igen dem och skär sönder dem.

Proteinet Emmanuelle Charpentier ville diskutera med Jennifer Doudna på konferensen i Puerto Rico kallas Cas9, och var kopplat till CRISPR-systemet i bakterien Strepto­coccus pyogenes, som kan orsaka allt från svinkoppor och halsfluss till barnssängsfeber och infektioner med mycket hög dödlighet som så kallad köttätande sjukdom.

–Jag hade redan publicerat resultat i tidskriften Nature, men mitt labb var litet och jag behövde en samarbetspartner för att utforska systemet mer och förstå strukturen, säger Emmanuelle Charpentier.

–Vi gillade varandra och trivdes bra ihop, och delade även passionen för att förstå mekanismen. Samarbetet var fantastiskt. Hennes labb håller på med mikrobiologi och har kunskap om bakterier och celler, medan vi på mitt labb är biokemister som studerar molekyler och hur de fungerar. Så våra expertområden kompletterade verkligen varandra, säger Jennifer Doudna.

I bakterien kopieras CRISPR-kartoteket till RNA, DNA-molekylens mer okända kusin. Varje RNA-sträng kommer att se ut som DNA:t för ett visst virus. Cas9-proteinet kopplar ihop sig med en RNA-sträng, och börja leta efter likadant främmande DNA. Om viruset angriper bakterien igen känner Cas9-proteinet igen det och klipper genast sönder det.

–När vi började vårt samarbete kunde vi visa att det verkligen var Cas9 som skar sönder virusens DNA, säger Emmanuelle Charpentier.

De båda forskargrupperna insåg snart att Cas9-proteinet går att programmera, som en dator.

–Vi förstod att vi kan sätta fast vilken bit RNA som helst på prote­inet och programmera det att klippa upp en DNA-sträng precis där vi vill. Det var verkligen ett aha-ögonblick. Vi såg på varandra och sa: det här skulle vara ett fantastiskt redskap för gentekniken, säger Jennifer Doudna.

Det var precis ett sådant verktyg som saknades. När forskare vill ändra på en gen så kan de utnyttja cellens förmåga att reparera skador på DNA-molekylen genom att bygga in ny genetisk information. Med tidi­gare tekniker var det dyrt, omständligt, tidskrävande och svårt att klippa upp DNA-spiralen på ­exakt rätt ställe.

–Men bakterierna har uppfunnit en mekanism som var redo att användas. CRISPR-Cas9-systemet fungerade som vi ville, säger Emma­nuelle Charpentier.

Jennifer Doudna och Emmanuelle Charpentier publicerade sina resultat i tidskriften Science sommaren 2012.

–Det som hände sedan hade jag inte kunnat föreställa mig i mina vildaste drömmar, säger Jennifer Doudna.

Fältet fullkomligt exploderade. Eftersom CRISPR-Cas9-tekniken är enkel och mycket effektiv började den användas av forskargrupper i hela världen, och nu publiceras många nya resultat varje vecka.

Ett halvår efter Emmanuelle Charpentiers och Jennifer Doudnas första artikel lyckades Feng Zhang vid Broad-institutet vid MIT i ­Boston att använda CRISPR-Cas9-systemet även i flercelliga organismer. Han ansökte och fick också patent för att använda tekniken i växter, djur och människor, något som Jennifer Doudna och Berkeleyuniversitetet har ifrågasatt.

Emmanuelle Charpentier har kvar sin professur vid Umeå universitet, men arbetar också vid Helmholtzcentret i Braunschweig i Tyskland. I oktober tillträder hon som föreståndare för en forskningsavdelning vid Max Planck-institutet för infektionsbiologi i Berlin. Hon och Jennifer Doudna har fått många priser och utmärkelser för sin upptäckt. Båda har, liksom Feng Zhang, startat varsitt företag för att utveckla medicinska tillämpningar och behandlingar med CRISPR-Cas9.

–Allt detta tar mycket tid. När jag kom till Umeå 2008 ville jag verkligen få tid och möjlighet att fokusera på forskningen, men sedan har allt gått så fort. Men jag känner mig verkligen hedrad över att få vara delaktig i detta, säger Emmanuelle Charpentier.

Både hon och Jennifer Doudna ­hoppas om att vi kommer att ­kunna behandla svåra genetiska sjuk­domar med CRISPR-Cas9 inom tio år.

–Våra finansiärer vill alltid att vi ska lägga resurser på forskning som kan bota cancer eller Alzheimers och liknande. Jag förnekar inte att sådant är viktigt. Men folk måste förstå att en del verkligt viktiga upptäckter kommer ur forskning som inte har ett mål, där vi bara försöker förstå hur saker fungerar. Då kan det ske otroliga saker. Det var fallet här, säger Jennifer Doudna.

Bilder i text av Eva Tedesjö, Umeå universitet och Justin Knight

Maria Gunther
maria.gunther@dn.se

Fakta. Gensaxen CRISPR-Cas9
CRISPR-Cas9 är bakteriers försvar mot virus. CRISPR, Clustered Regularly Interspaced Short Palindromic Repeats, är en del av bakteriens arvsmassa där den lagrar bitar av DNA från virus den tidigare har blivit infekterad av som i ett kartotek. Om viruset kommer in i cellen igen känner Cas9-proteinet igen det, och klipper sönder virusets DNA.

Tack vare Jennifer Doudnas och Emmanuelle Charpentiers banbrytande arbete kan forskare nu använda CRISPR-Cas9 som en mycket exakt sax eller skalpell för att stänga av, aktivera och förändra gener. I framtiden hoppas forskarna att tekniken kan behandla och bota människor med bland annat Huntingtons sjukdom, diabetes, sickelcellanemi, leukemi och schizofreni.

Förlorad fingerspets växer ut igen

After a model airplane took his finger, Lee didn’t get a replacement digit – science was actually able to regrow his fingertip, with a little help from salamanders and pigs.

Sömn återskapar minnen du glömt

DN. 2015-07-27

Foto: Berit Roald/TT

Så kan plasttillverkning minska koldioxidutsläppen

DN. 2015-08-18

De hackar livets byggstenar

DN. 2015-04-24

Josiah Zayner. Foto: Jessica Brandi Lifland/Polaris

https://www.youtube.com/watch?v=OYg7g2qlYgs

Länk till “Orka plugga” här.

Bad sleep ‘dramatically’ alters body

By James Gallagher
Health and science reporter, BBC News

A run of poor sleep can have a potentially profound effect on the internal workings of the human body, say UK researchers.

The activity of hundreds of genes was altered when people’s sleep was cut to less than six hours a day for a week.

Writing in the journal PNAS, the researchers said the results helped explain how poor sleep damaged health. Continue reading Bad sleep ‘dramatically’ alters body →

Sleep’s memory role discovered

By James Gallagher
Health and science reporter, BBC News

The mechanism by which a good night’s sleep improves learning and memory has been discovered by scientists.

The team in China and the US used advanced microscopy to witness new connections between brain cells – synapses – forming during sleep.

Their study, published in the journal Science, showed even intense training could not make up for lost sleep. Continue reading Sleep’s memory role discovered →

65-årig kvinna väntar fyrlingar

TT-AFP 2015-04-12

En 65-årig kvinna i Berlin som redan har tretton barn och sju barnbarn är gravid igen med fyrlingar, rapporterar tyska medier.

Graviditeten är resultatet av flera försök med assisterad befruktning under ett och ett halvt år.

Annegret Raunigk har låtit sig intervjuas av tv-kanalen RTL. Enligt kanalens webbsida säger kvinnan att hon bestämde sig för ännu ett barn när hennes yngsta dotter, som nu är nio år, önskade sig ett litet syskon.

Raunigk säger till tidningen Bild am Sonntag att beskedet om att hon väntar fyrlingar kom som en chock.

– Efter att doktorn upptäckt att det är fyra, var jag till en början tvungen att tänka efter lite, säger hon.

I RTL-intervjun får Raunigk frågan om hon inte har några moraliska betänkligheter.

– Jag tror att var och en måste ta beslutet själv, svarar hon.

– Vad säger hur man ska vara när man är 65 år? Jag menar att det måste man bestämma själv utan att försöka leva upp till andras förväntningar. De som ägnar sig åt skvaller om andra har inte särskilt intressanta liv själva och dem bryr jag mig inte om.

I Sverige är det än så länge överhuvudtaget inte tillåtet med assisterade befruktningar för ensamstående kvinnor även om en lagändring är på gång.

För gifta eller sammanboende får kvinnan inte vara äldre än 40 när en behandling inleds.

Digitalt preventivmedel

DN 2015-03-26

Elina Berglund Scherwitzl var med och upptäckte higgspartikeln, ett genombrott som belönades med Nobelpriset 2013. Nu har hon bytt kärnfysiken mot entreprenörskap och lanserat en preventivmedelapp.

Elina ville bidra till samhället på ett mer konkret sätt och hade länge varit irriterad på att det inte finns några riktigt bra naturliga preventivmedel.

– När jag gick på gymnasiet fick jag p-piller utskrivna av slentrian. Plötsligt blev jag arg på allt och alla och det ledde till att jag gjorde slut med killen som jag var ihop med. När jag sedan slutade med p-pillren märke jag att de var de och inte killen som var problemet, förklarar hon. Continue reading Digitalt preventivmedel →

Du är inte 100 procent människa

DN. 2015-03-13

Runt 145 gener från främmande organismer har gjort sig hemmastadda i din arvsmassa. Du är alltså inte bara en människa. Inte till 100 procent i alla fall.

Generna kommer från virus, bakterier eller andra encelliga djur.

Forskarna har vetat länge att gener kan ”hoppa” från en organism till en annan, så kallad horisontell genöverföring. Det sker framför allt bland mikroorganismer. Exempelvis kan bakterier snabbt byta gener som står emot antibiotika med varandra.

Continue reading Du är inte 100 procent människa →

How long can we stay awake?

BBC 2015-02-23

(Getty Images)

We can fight off the sandman for a while, but after a certain point, sleeplessness leads to temporary madness and – just maybe death.

It’s surprising how we spend our lives. Reach your 78th birthday and according to some back-of-the-envelope calculations, you will have spent nine of those years watching television, four years driving a car, 92 days on the toilet, and 48 days having sex.

But when it comes to time-consuming activities, there’s one that sits head and shoulders above them all. Live to 78, and you may have spent around 25 years asleep. In an effort to claw back some of that time it’s reasonable to ask: how long can we stay awake – and what are the consequences of going without sleep?

Continue reading How long can we stay awake? →

Gammal sjukdom möjlig att utrota

SR 2015-02-23

Framboesi kan smitta när barn leker med varandra i tropiska klimat. Foto: PLOS/CC BY-3.0

Nu är forskare ett steg närmare att utrota en av de 17 tropiska sjukdomar som har varit försummade av läkemedelsindustrin.

Tänk dig att kanske kunna utrota en hudsjukdom som funnits i miljontals år, men att den nu kan behandlas med att man tar ett piller – bara en gång i livet. Continue reading Gammal sjukdom möjlig att utrota →

Så kan spädbarn undvika allergi

DN 2015-02-24

Foto: Allover

”Utan nya lungor dör jag – så är det”

DN 2015-02-18

Stugbald, ”Stugge” Wahlund har tjugo procents lungkapacitet och står i kö för transplantation. När han orkar tar han fram basen och umgås med hunden Mildred. Foto: Anette Nantell

Orangutans enjoying “Do it Yourself”

The ability to imitate and use tools is an age-old phenomenon amongst apes which, eventually, changed the world. Sir David Attenborough visit a special group of orangutans who, after a past life in captivity, have picked up some very human traits.

BBC Earth

Förändrade celler kan skapa insulin

SR 2014-07-01

Hormonutsöndrande tarmceller började producera insulin (självlysande grönt). Foto: Columbia University Medical Center

Amerikanska forskare har lyckats omvandla celler i tarmen till att börja tillverka insulin och reglera blodsocker. Det innebär en möjlighet att på lång sikt finna en bot för typ 1-diabetes.

Allt fler barn och unga i Sverige drabbas av typ-1 diabetes och enligt diabetesförbundet är det totalt 50 000 svenskar som har sjukdomen i dag. Continue reading Förändrade celler kan skapa insulin →

Knivskarp teknik förändrar gener

SR 2015-02-05

Emanuelle Charpentiers forskning är banbrytande. Foto: Annika Östman/SR

I Umeå upptäckte bakteriologiprofessorn Emmanuelle Charpentier mekanismerna i bakteriernas försvarssystem. Det ledde fram till en extremt effektiv och billig molekylär genteknisk kniv. Bara på några år har forskningsfältet exploderat av aktivitet.

Hör Emmanuelle Charpentier berätta.

Continue reading Knivskarp teknik förändrar gener →

How to nap like a pro

We’ve all heard of the merits of power naps, says Tiffanie Wen, but are there good and bad ways to sleep during the day

Growing up, sleep was considered paramount in my family home. My siblings and I didn’t have many house rules – bedtimes were flexible, we had free reign over microwaved TV dinners (this was the 1980s), and video games. But one thing was always crystal clear: we couldn’t disturb an adult, or another kid, who was taking a nap.

As I got older, I was in for a rude awakening. Apparently, society looks down upon napping in the adult working world. But evidence is growing that napping can produce cognitive benefits from increased alertness to improved motor skills, perception and memory consolidation. So how do you get the best from a brief bit of shuteye? Continue reading How to nap like a pro →

Chimpanser kan lära sig ”nya grannars” språk

DN 2015-02-06

Supergamlingarnas hjärnor – så ser de ut

DN 2015-02-05

Barn med tre föräldrar – kan bli verklighet i Storbritannien

DN 2015-02-03

Celler som styr törst funna

SR 2015-01-30

Bubblor i ett vattenglas. Foto: Bertil Ericson/Scanpix

Nu har amerikanska forskare lyckats identifiera de celler i hjärnan som styr känslan av törst. Studien har gjorts på möss men samma mekanismer återfinns troligen hos människan.

Musstudien visar att två olika typer av celler påverkar upplevelse av törst. Den ena typen gör att mössen känner sig törstiga och börjar dricka, medan den andra stänger av känslan av törst. Continue reading Celler som styr törst funna →

Ny metod att förutsäga influensautbrott

DN 2015-02-01

Forskare har kombinerat informationen med traditionell statistik till en enkel metod att förutsäga när och var människor bör vaccineras.

Continue reading Ny metod att förutsäga influensautbrott →

De hade sex med neandertalare

DN 2015-02-01

Framtidens mat står på tillväxt under ytan

DN 2015-02-01

Algodling, Här sätts algplantorna ut på rep i Kosterarkipelagen. Foto: Roine Karlsson.

Lyckad nedfrysning eller förlorade ägg?

DN 2015-01-30

Intresset för att frysa ner ägg ökar. Men kvinnor söker hjälpen för sent.

Continue reading Lyckad nedfrysning eller förlorade ägg? →

How the blood of the young could reverse ageing

Nature 2015-01-21

(Getty Images)

Hunden har koll på oss

SR 2015-01-29

Cecilia Lindqvist med hunden Hachi som är fyra år. Foto: Sara Sällström/SR

Det blir alltmer uppenbart att hundar är mycket bra på att förstå oss människor. Hundarna lyssnar inte bara på våra ord utan tittar även på sådant som ansiktsuttryck och minspel.

Continue reading Hunden har koll på oss →

Ny teknik fångar DNA från kängurufossil

SR 2015-01-26

I en studie som publicerats i tidskriften Molecular biology and evolution har forskarna använt nya tekniker som är speciellt bra på att hitta små delar av nedbrutet DNA. Bland annat en där de lockar fram gammalt DNA med hjälp av genetisk information från moderna släktingar till den utdöda jättekängurun och jättewallabyn.

Jättestora kängurur och wallabies levde i Australien för ungefär 40 000 år sedan. Eftersom få fossil finns bevarade från den här tiden har det varit svårt att reda ut hur de är släkt med sina ättlingar. Men nu kan ny DNA-teknik ge svar.

DNA-molekylen är bräcklig och börjar brytas ned snabbt efter att ett djur har dött. Och att det skulle bevaras över någon längre tid är därför väldigt ovanligt.

Bland fossil som legat nedfrysta i till exempel permafrost är bevaringspotentialen högre, men i varma klimat sker nedbrytningen snabbt. Därför har forskningen kring gammalt DNA haft sina begränsningar.

Men i den här studien, som publicerades i tidskriften Molecular biology and evolution använde forskarna nya tekniker som är speciellt bra på att hitta små delar av nedbrutet DNA.

Bland annat har forskarna lockar fram gammalt DNA med hjälp av genetisk information från moderna släktingar till jättekängurun och jättewallabyn.

Love Dalén forskar på Naturhistoriska riksmuseet om just gammalt DNA. Han tycker studien är intressant eftersom att den visar att möjligheterna för att ta fram gammalt DNA, också från varma delar av världen, blir allt större.

– Man kan faktiskt ta fram DNA från sådana här riktigt gamla australiensiska prover, så det öppnar ju för väldigt mycket spännande analyser i framtiden, säger Love Dalén.

Hanna Sigeman
vet@sverigesradio.se

Fossil av orm kastar nytt ljus över ormarnas evolution

SR 2015-01-28

Så här kan kanske ett av de tidiga ormdjuren ha sett ut. Här simmandes i en sjö i England. Illustration: Julius Csotony

Fossilstudier av orm tyder på att den typiska ormskallen utvecklades på ett tidigt stadium, sannolikt innan benen försvann.

Nya studier av mycket tidiga ormar ifrågasätter tidigare teorier om ormarnas evolution. I en studie nyligen så drog forskare slutsatserna att ormars huvud måste ha utvecklats efter det att kroppen funnit sin avlånga form. Continue reading Fossil av orm kastar nytt ljus över ormarnas evolution →

Vacker glöd i övergött Hong Kong

SvD 2015-01-24

Mareld har siktats i Hongkong. Fenomenet, på engelska kallat ”sea sparkle”, väcker med en intensivt blå glöd längs stränderna beundran när foton sprids över världen, men har en dyster förklaring.                                                                                                                                   FOTO: TYRONE SIU/Reuters

Continue reading Vacker glöd i övergött Hong Kong →

Forskare letar cancermedicin i jord

DN 2015-01-21

Jord – kan innehålla cancermedicin. HENRIK MONTGOMERY/TT

Miljö viktigare än arv för immunförsvaret

Publicerad 2015-01-15

Forskarna har undersökt 200 olika typer av vita blodkroppar och proteiner i blodet. Foto: Alamy

10 livsmedel som stärker immunförsvaret

Har du tröttnat på att ständigt gå omkring och vara förkyld? Här är 10 livsmedel som hjälper till att boosta ditt immunförsvar.

Kycklingsoppa

En riktig klassiker vid förkylning. En grupp forskare vid University of Nebraska studerade 13 olika sorters kycklingsoppa och fann att alla utom en (nudlar med kycklingsmak) hade antiiflammatoriska egenskaper. Man testade såväl hemlagad kycklingsoppa som köpesoppor. Det soppan framför allt tycks göra är att hejda framfarten av de inflammerade, vita blodkropparna. Det verkar som om aminosyran cystein, som frigörs från kycklingen under kokningen, har egenskaper som påminner om dem hos acetylcystein. Det är ett läkemedel som används om man har besvär av segt slem vid kronisk luftrörskatarr. En del läkare har förhållit sig skeptiska till studien, men om du gillar kycklingsoppa och är i riskzonen för att bli förkyld eller redan har drabbats kan det ju vara värt att prova. Te

Spelar ingen roll om du väljer grönt, vitt eller svart te – samtliga är fullmatade med antioxidanter i form av polyfenoler och flavonoider. Vill man maximera intaget av antioxidanter bör man välja vitt te, som består av outslagna teblad. Till skillnad från svart och grönt te fermenteras inte det vita teet, utan torkas endast i solen. Under fermenteringen sker en oxidering som till viss del minskar innehållet av antioxidanter, men grönt och svart te är fortfarande bra val om du vill mota förkylningen i grind.

Champinjoner

Varför inte göra en risotto på champinjoner, eller en omelett? Den här nyttiga svampen innehåller nyttigheter som antioxidanter, selen samt B-vitaminerna riboflavin och niacin. Studier har visat att brist på selen kan öka risken för allvarligare influensa. B-vitaminerna stärker immunsystemet och studier på djur har visat att svamp har antibakteriella och antivirala egenskaper.

Yoghurt

Yoghurt innehåller hälsosamma bakterier, probiotika, som effektivt motverkar diarré och inflammationer i tarmen. Visst kan man inta de nyttiga mjölksyrabakterierna i kapselform, men en österrikisk studie visar att två deciliter yoghurt om dagen går lika bra. I Sverige gjordes en 80-dagarsstudie på 181 fabriksanställda som dagligen fick dricka ett tillskott bestående av nyttobakterierna Lactobacillus reuteri, probiotika som tycks stimulera de vita blodkropparna. Man kunde se att de som drack tillskottet tog ut 33 procent färre sjukdagar än personerna som fick placebo.

Sötpotatis

Sötpotatis innehåller antioxidanter, bland annat betakaroten och vitamin C, som hjälper kroppen att bekämpa eventuella skador och sjukdomar. Den är också rik på järn samt är en bra källa till E-vitamin som ju också finns i fettrika livsmedel som nötter och frön.

Broccoli

Broccoli är bland det nyttigaste du kan äta i grönsaksväg. Den består av en rad näringsämnen som skyddar kroppen, bland annat vitaminerna A och C samt antioxidanten glutation. Broccoli innehåller också en rad mineraler, däribland järn, zink, magnesium och kalcium, som har en stärkande effekt på immunförsvaret.

Fläder

Ett glas fläderblomssaft är inte helt fel i samband med en förkylning. I studier har man sett att fläderblomsextrakt tycks kunna blockera influensavirus. Ett par mindre studier på människor har visat att fläderbär kan skynda på tillfrisknandet från influensa. Fläder innehåller också kraftiga antioxidanter som verkar inflammationshämmande.

Grapefrukt

Grapefrukten är en riktig kick för ditt immunförsvar. Den är rik på antioxidanterna flavonoider och C-vitamin som har en stärkande effekt på immunförsvaret. C-vitaminet ökar också upptaget av järn, folsyra, kalcium och antioxidanter i kosten.

Vitlök

Vitlök är riktig supermat som innehåller den aktiva ingrediensen allicin, en effektiv bekämpare av infektioner och bakterier. I en brittisk studie lät man 146 försökspersoner äta antingen placebo eller vitlöksextrakt under 12 veckor och man fann att de som åt det senare löpte 60 procent lägre risk att drabbas av förkylning. I andra studier har man också sett att vitlök kan minska risken att drabbas av cancer i magen och tjocktarmen.

Spenat

Spenat innehåller en rad viktiga näringsämnen. Bland annat folat, en form av ett vattenlösligt B-vitamin som hjälper till vid cellförnyelsen samt reparerar DNA. Spenatbladen är också rika på fibrer samt antioxidanter som stärker immunförsvaret.

Källa: SvD Hälsa

Mer från SvD Hälsa här.

2014 var världens varmaste år

DN. 2015-01-16

Foto: Alamy

Dödligt virus hotar jättepandan

DN 2015-01-17

En frisk jättepanda leker efter ett snöfall i Shaanxi.

Ett kluster av MRSA, Staphylococcus aureus. Foto: Kari Lounatmaa / Science Photo Library/IBL

Cancer ofta en fråga om biologisk otur

DN. 2015-01-01

Håll den här kroppsdelen varm!

DN 2015-01-08

Håll näsan varm – och undvik att bli förkyld! Det rådet ger amerikanska forskare efter att ha upptäckt att kyla får näsans immunförsvar att fungera sämre.

Forskare vid Yale University i USA testade dessa virus vid två olika nästemperaturer – 33 grader Celsius respektive ”normal” kroppstemperatur om 37 grader Celsius.– I 50 år har vi vetat att detta virus förökar sig bättre i näsan, men orsaken har aldrig blivit riktigt klarlagd, säger forskaren Akiko Iwasaki, till BBC News. Continue reading Undvik förkylning! Håll den här kroppsdelen varm! →

DN.se onsdag 2015-01-07   08:32

DN 2015-01-07

DN.se måndag 2014-12-29 13:54

Continue reading Därför smakar framtidens räkmacka illa →

Vetenskapens sötaste djur

DN. 2014-12-23

DN 2014-12-28 08:00

Rymdsonden Rosettas närkontakt med en komet kommer på första plats enligt tidskriften Science. På listan finns även samarbetande smårobotar, manipulerade minnen och 40.000 år gamla grottmålningar.

 Möte med en komet ett genombrott

Landaren Philae överlevde bara några dygn på ytan, men moderskeppet Rosetta följer kometen under hela nästa år.Årets största vetenskapliga genombrott står den europeiska rymdsonden Rosetta för. 

Continue reading 10 största genombrotten inom vetenskapen 2014 →

A simple trick to improve your memory

Tom Stafford / BBC 2012-12-02

(Getty Images)

Want to enhance your memory for facts? Tom Stafford explains a counterintuitive method for retaining information.

If I asked you to sit down and remember a list of phone numbers or a series of facts, how would you go about it? There’s a fair chance that you’d be doing it wrong.

One of the interesting things about the mind is that even though we all have one, we don’t have perfect insight into how to get the best from it. This is in part because of flaws in our ability to think about our own thinking, which is called metacognition. Studying this self-reflective thought process reveals that the human species has mental blind spots.

One area where these blind spots are particularly large is learning. We’re actually surprisingly bad at having insight into how we learn best.

(Thinkstock)

Researchers Jeffrey Karpicke and Henry Roediger III set out to look at one aspect: how testing can consolidate our memory of facts. In their experiment they asked college students to learn pairs of Swahili and English words. So, for example, they had to learn that if they were given the Swahili word ‘mashua’ the correct response was ‘boat’. They could have used the sort of facts you might get on a high-school quiz (e.g. “Who wrote the first computer programs?”/”Ada Lovelace”), but the use of Swahili meant that there was little chance their participants could use any background knowledge to help them learn. After the pairs had all been learnt, there would be a final test a week later.

Now if many of us were revising this list we might study the list, test ourselves and then repeat this cycle, dropping items we got right. This makes studying (and testing) quicker and allows us to focus our effort on the things we haven’t yet learnt. It’s a plan that seems to make perfect sense, but it’s a plan that is disastrous if we really want to learn properly.

(Thinkstock)

Karpicke and Roediger asked students to prepare for a test in various ways, and compared their success – for example, one group kept testing themselves on all items without dropping what they were getting right, while another group stopped testing themselves on their correct answers.

On the final exam differences between the groups were dramatic. While dropping items from study didn’t have much of an effect, the people who dropped items from testing performed relatively poorly: they could only remember about 35% of the word pairs, compared to 80% for people who kept testing items after they had learnt them.

It seems the effective way to learn is to practice retrieving items from memory, not trying to cement them in there by further study. Moreover, dropping items entirely from your revision, which is the advice given by many study guides, is wrong. You can stop studying them if you’ve learnt them, but you should keep testing what you’ve learnt if you want to remember them at the time of the final exam.

(Thinkstock)

Finally, the researchers had the neat idea of asking their participants how well they would remember what they had learnt. All groups guessed at about 50%. This was a large overestimate for those who dropped items from test (and an underestimate from those who kept testing learnt items).

So it seems that we have a metacognitive blind spot for which revision strategies will work best. Making this a situation where we need to be guided by the evidence, and not our instinct. But the evidence has a moral for teachers as well: there’s more to testing than finding out what students know – tests can also help us remember.

Tom Stafford / BBC

Read more: Why cramming for tests often fails

How do thoughts form?

BBC Future 2014-08-18

(Thinkstock)

We are now beginning to crack the brain’s code, which allows us to answer such bizarre questions as “what is the speed of thought?”

When he was asked, as a joke, to explain how the mind works in five words, cognitive scientist Steven Pinker didn’t hesitate. “Brain cells fire in patterns”, he replied. It’s a good effort, but all it really does is replace one enigma with another mystery.

It’s long been known that brain cells communicate by firing electrical signals to each other, and we now have myriad technologies for recording their patterns of activity – from electrodes in the brain or on the scalp, to functional magnetic resonance scanners that can detect changes in blood oxygenation. But, having gathered these data, the meaning of these patterns is still an enduring mystery. They seem to dance to a tune we can’t hear, led by rules we don’t know.

Neuroscientists speak of the neural code, and have made some progress in cracking that code. They are figuring out some basic rules, such as when cells in specific parts of the brain are likely to light up depending on the task at hand. Progress has been slow, but in the last decade various research teams around the world have been pursuing a far more ambitious project. We may never be able to see the complete code book, they realised, but by trying to write our own entries, we can begin to pick apart the ways that different patterns correspond to different actions.

Albert Lee and Matthew Wilson, at the Massachusetts Institute of Technology (MIT) first helped to set out the principles in 2002. It progresses like this. First, we record from the brain of a rat – one of our closer relatives, in the grand tree of life – as it runs a maze. Studying the whole brain would be too ambitious, so we can focus our recording on an area known as the hippocampus, known to be important for navigation and memory. If you’ve heard of this area before it is probably because of a famous result which showed that London taxi drivers developed larger hippocampi the longer they had spent navigating the streets of England’s sprawling capital.

 The longer London taxi drivers navigate the city’s streets, the bigger certain parts of their brain tasked with memory and navigation grow (Thinkstock)

While the rat runs the maze we record where it is, and simultaneously how the cells in the hippocampus are firing. The cell firing patterns are thrown into a mathematical algorithm which finds the pattern that best matches each bit of the maze. The language of the cells is no less complex, but now we have a Rosetta Stone against which we can decode it. We then test the algorithm by feeding it freshly recorded patterns, to see if it correctly predicts where the rat was at the point that pattern was recorded.

It doesn’t allow us to completely crack the code, because we still don’t know all the rules, and it can’t help us read the patterns which aren’t from this bit of the brain or which aren’t about maze running, but it is still a powerful tool.  For instance, using this technique, the team was able to show that the specific sequence of cell firing repeated in the brain of the rat when it slept after running the maze (and, as a crucial comparison, not in the sleep it had enjoyed before it had run the maze).

Fascinatingly, the sequence repeated faster during sleep – around 20 times faster. This meant that the rat could run the maze in their sleeping minds in a fraction of the time it took them in real life. This could be related to the mnemonic function of sleep; by replaying the memory, it might have helped the rat to consolidate its learning. And the fact that the replay was accelerated might give us a glimpse of the activity that lies behind sudden insights, or experiences where our life “flashes before our eyes”; when not restrained, our thoughts really can retrace familiar paths in “fast forward”. Subsequent work has shown that these maze patterns can run backwards as well as forwards  – suggesting that the rats can imagine a goal, like the end of the maze, and work their way back from that to the point where they are.

A rat can mentally replay a route around a maze 20 times faster when sleeping than it can when it’s awake (Thinkstock)

One application of techniques like these, which are equal parts highly specialised measurement systems and fiercely complicated algorithms, has been to decode the brain activity in patients who are locked in or in a vegetative state. These patients can’t move any of their muscles, and yet they may still be mentally aware and able to hear people talking to them in the same room. First, the doctors ask the patients to imagine activities which are known to active specific brain regions – such as the hippocampus. The data is then decoded so that you know which brain activity corresponds to certain ideas. During future brain scans, the patients can then re-imagine the same activities to answer basic questions. For instance, they might be told to imagine playing tennis to answer yes and walking around their house to answer no – the first form of communication since their injury.

There are other applications, both theoretical science, to probe the inner workings of our minds, and practical domains such as brain-computer interfaces. If, in the future, a paraplegic wants to control a robot arm, or even another person, via a brain interface, then it will rely on the same techniques to decode information and translate it into action. Now the principles have been shown to work, the potential is staggering.

Tom Stafford / BBC Future

How to learn like a memory champion

BBC Future 2014-03-07

(Thinkstock)

Why cramming for tests often fails

BBC Future 2014-09-17

(Thinkstock)

You may think you know your own mind, but when it comes to memory, research suggests that you don’t. If we’re trying to learn something, many of us study in ways that prevent the memories sticking. Fortunately, the same research also reveals how we can supercharge our learning.

We’ve all had to face a tough exam at least once in our lives. Whether it’s a school paper, university final or even a test at work, there’s one piece of advice we’re almost always given: make a study plan. With a plan, we can space out our preparation for the test rather than relying on one or two intense study sessions the night before to see us through.

It’s good advice. Summed up in three words: cramming doesn’t work. Unfortunately, many of us ignore this rule. At least one survey has found that 99% of students admit to cramming.

You might think that’s down to nothing more than simple disorganisation: I’ll admit it is far easier to leave things to the last minute than start preparing for a test weeks or months ahead. But studies of memory suggest there’s something else going on. In 2009, for example, Nate Kornell at the University of California, Los Angeles, found that spacing out learning was more effective than cramming for 90% of the participants who took part in one of his experiments – and yet 72% of the participants thought that cramming had been more beneficial. What is happening in the brain that we trick ourselves this way?

 

It’s better to spread out revision before the big exam (comedy_nose/Flickr/CC BY 2.0)

 

Studies of memory suggest that we have a worrying tendency to rely on our familiarity with study items to guide our judgements of whether we know them. The problem is that familiarity is bad at predicting whether we can recall something.

Familiar, not remembered

After six hours of looking at study material (and three cups of coffee and five chocolate bars) it’s easy to think we have it committed to memory. Every page, every important fact, evokes a comforting feeling of familiarity. The cramming has left a lingering glow of activity in our sensory and memory systems, a glow that allows our brain to swiftly tag our study notes as “something that I’ve seen before”. But being able to recognise something isn’t the same as being able to recall it.

Different parts of the brain support different kinds of memory. Recognition is strongly affected by the ease with which information passes through the sensory areas of our brain, such as the visual cortex if you are looking at notes. Recall is supported by a network of different areas of the brain, including the frontal cortex and the temporal lobe, which coordinate to recreate a memory from the clues you give it. Just because your visual cortex is fluently processing your notes after five consecutive hours of you looking at them, doesn’t mean the rest of your brain is going to be able to reconstruct the memory of them when you really need it to.

 

Merely thinking hard about what’s on the blackboard isn’t enough to make learning actually happen (Thinkstock)

 

This ability to make judgements about our own minds is calledmetacognition. Studying it has identified other misconceptions too. For instance, many of us think that actively thinking about trying to learn something will help us remember it. Studies suggest this is not the case. Far more important is reorganising the information so that it has a structure more likely to be retained in your memory. In other words, rewrite the content of what you want to learn in a way that makes most sense to you.

Knowing about common metacognitive errors means you can help yourself by assuming that you will make them. You can then try and counteract them. So, the advice to space out our study only makes sense if we assume that people aren’t already spacing out their study sessions enough (a safe assumption, given the research findings). We need to be reminded of the benefits of spaced learning because it runs counter to our instinct to relying on a comforting feeling of familiarity when deciding how to study

Put simply, we can sometimes have a surprising amount to gain from going against our normally reliable metacognitive instinct. How much should you space out your practice? Answer: a little bit more than you really want to.

Tom Stafford / BBC Future