Det finns många småkryp som trivs i din säng. Några av de trognaste “vännerna” är kvalster. Kvalster är små djur som har fyra par ben och är släkt med bland annat spindlar och fästingar.
Kvalstren är mindre än en millimeter i storlek och går inte att se med blotta ögat.
Det finns tusentals olika kvalsterarter i världen och vissa av dem kan ge allergiska besvär.
Husdammskvalster, finns framför allt i våra sängar men ibland också i mattor, stoppade möbler och andra textilier. Kvalstren lever på de hudflagor vi människor ständigt avger. Kvalstren trivs bäst där det är fuktigt, varmt och mörkt, som det främst är i våra sängar.
Förrådskvalster finns oftast i damm från logar och ladugårdar men kan också finnas i bostäder. Förrådskvalster är en av de vanligaste orsakerna till allergiska besvär hos svenska lantbrukare.
Det är proteiner som finns i kvalstrets avföring som gör att man får allergiska besvär. Ett tiotal olika proteiner från det vanligaste husdammskvalstret har visat sig vara allergiframkallande.
Kvalsterallergi blir vanligare
Kvalster i bostäder är vanligast i södra och västra Sverige, där klimatet ger en hög luftfuktighet. Tidigare var det mycket sällsynt med kvalster i mellersta och norra Sverige på grund av den torra och kalla luften. I moderna hus som är energisnåla men kanske sämre ventilerade skapas en mera kvalstervänlig miljö. Kvalsterallergi kan nu förekomma i hela landet, men är mycket ovanligt i norra Sverige. Nästan hälften av alla barn i södra Sverige som har allergibesvär är allergiska mot just kvalster, jämfört med några enstaka av barnen med allergi i Norrland.
I övriga Europa är kvalster den vanligaste orsaken till allergiska besvär, men i Sverige är pollen- och pälsdjursallergi än så länge de vanligaste allergierna.
Symtom och diagnos
-
Pricktest innebär att en droppe med det allergiframkallande ämnet placeras på underarmens insida. Sedan trycks försiktigt en trubbig nål genom droppen så att allergenet förs in i huden.
-
Man kan mäta lungornas funktion med en så kallad PEF-mätare. Det finns även digitala PEF-mätare (se den infällda bilden).
Vilka besvär får man vid kvalsterallergi?
De vanligaste besvären vid kvalsterallergi är att
- näsan och ögonen kliar och rinner
- ögonen blir röda
- man nyser och blir täppt i näsan.
Ibland får man även astma och då kan det bli svårare att andas, man hostar, det piper i bröstet och man orkar mindre. Kvalsterallergi kan också förvärra eksem. Om man är allergisk mot kvalster är det vanligt att man har mest besvär på morgonen när man varit i kontakt med kvalster i sängen hela natten.
Man kan utveckla kvalsterallergi när som helst under livet, men ofta minskar de allergiska besvären ju äldre man blir.
Hur utreds kvalsterallergi?
Det är viktigt att man berättar om sina allergibesvär så utförligt som möjligt för att läkaren ska kunna bilda sig en uppfattning om hur stora besvär man har. Det gäller att tillsammans komma fram till om besvären hänger ihop med att man kan vara utsatt för kvalster. Man bör även berätta för läkaren om man får besvär vid några speciella tillfällen, som till exempel vissa tider på dygnet eller om man vistas i någon särskild miljö. Dessutom får man göra något eller några av de här testerna:
- pricktest
- RAST-test
- lungfunktionstest
- dammanalys
Pricktest
Pricktest innebär att en droppe med det allergiframkallande ämnet placeras på underarmens insida. Sedan trycker den som gör undersökningen försiktigt en trubbig nål genom droppen så att allergenet förs in i huden. Om man är allergisk mot ämnet uppstår en rodnad och liten svullnad, ungefär som ett myggbett. Efter 15 minuter mäts rodnaden och ritas av. Trots att undersökningen innebär ett litet stick i huden är det få som tycker att pricktestet är obehagligt.
Fördelen med pricktest är att man får ett snabbt besked. Om man använder receptfria allergimediciner är en nackdel att man måste göra ett uppehåll med vissa av medicinerna flera dygn innan testet. Annars finns en risk att resultatet blir felaktigt. Testet kan inte ge säkert besked om att man har en allergi som ger symtom, utan visar bara att man har allergiantikroppar för ett visst ämne. Detta kan till exempel bero på att man tidigare har bott i ett hus med kvalster.
RAST-test
RAST-test är ett blodprov som tas för att undersöka om man är allergisk mot ett visst ämne. Man kan bli testad för allergi mot betydligt fler ämnen med hjälp av RAST-test än med pricktest och testresultaten påverkas inte av om man använder allergimediciner. Däremot tar det omkring en vecka efter provtagningen innan läkaren får undersökningsresultatet från laboratoriet. Inte heller RAST-testet visar om ens besvär beror på allergi. Testsvaret visar enbart att man har allergiantikroppar för ett visst ämne, och resultatet måste läkaren utvärdera tillsammans med det man har berättat om sina besvär.
Phadiatop är en RAST-test som innehåller cirka tio av de vanligaste luftvägsallergenen. Detta är ett screeningtest, vilket innebär att det kan visa att man är allergisk men inte mot vad. Om testet visar att man har allergiantikroppar kan laboratoriet analysera vidare och ta reda på vilket av de allergiframkallande ämnena i Phadiatop man har allergiantikroppar mot.
Lungfunktionstest
Om de besvär man har kan tyda på astma får man göra ett lungfunktionstest. Den enklaste mätningen görs med en så kallad PEF-mätare. PEF är en förkortning för Peak Expiratory Flow, vilket betyder maximalt luftflöde under utandning. När man mäter sitt PEF-värde, blåser man så kraftigt som möjligt i ett rör som leder in i en mätare. Mätaren registrerar luftflödet. Eftersom luftrören är trånga vid astma blir luftflödet mindre och PEF-värdet lägre vid obehandlad eller otillräckligt behandlad astma.
På specialistmottagningar och på de flesta vårdcentraler finns också mer avancerad utrustning, till exempel spirometer, för att kontrollera hur lungorna fungerar. Vid undersökningen, som kallas spirometri,får man blåsa på olika sätt i en apparat som är kopplad till en dator. Undersökningen ger mer information och ett säkrare resultat än PEF-mätningar.
Efter ett första lungfunktionstest får man ofta andas in ett läkemedel som vidgar luftrören. Sedan upprepar man testet efter en kvart. Om man får betydligt bättre resultat efter att ha tagit läkemedlet kan det tyda på att man har astma.
Lungfunktionen varierar ibland från dag till dag när man har astma. Därför kan det vara bra att man under en period mäter sina lungfunktionsvärden hemma med hjälp av en PEF-mätare. Samtidigt kan man föra dagbok över medicinering och andra omständigheter som kan inverka på symtomen.
Dammanalys
Man kan ha antikroppar mot kvalster i blodet även om det inte finns kvalster i hemmet. Till exempel kan man ha blivit utsatt för kvalster i en tidigare bostad och bildat antikroppar.
I de delar av Sverige där kvalster fortfarande är ovanligt kan det vara bra att göra en dammanalys. Den går till så att man får speciella dammsugarpåsar hemskickade från laboratoriet. Man använder sin egen dammsugare och placerar påsarna en i taget i dammsugarröret. Sedan suger man upp damm från sovrummet och vardagsrummet i var sin påse. Dessa skickas sedan med post till laboratoriet där de undersöks för att se om det finns kvalster i husdammet.
Det finns också hemtest som man kan köpa.
Vård och behandling
Vad kan man göra själv?
Kvalster samlas särskilt i sängen och i sängkläderna. Eftersom man tillbringar många timmar varje dygn i sängen är sovrummet den viktigaste platsen att åtgärda. Om man har kvalsterallergi kan det vara bra att följa dessa råd:
- Eftersom kvalster trivs där det är ganska fuktigt och varmt bör man se till att man har god ventilation, det vill säga vädra, för att sänka luftfuktigheten och hålla rumstemperaturen nere. Man bör inte använda luftfuktare.
- Sovrummet bör ha så lite dammsamlande inredning som möjligt för att göra det lätt att städa. Om man är kvalsterallergisk bör man om möjligt be att någon annan dammsuger eftersom kvalsterallergenen virvlar upp i samband med dammsugning. Det behövs ingen speciell dammsugare. Sovrummet bör helst inte dammsugas precis innan man går och lägger sig.
- Alla sängkläder behöver gå att tvätta i minst 60 grader. Lakan bör tvättas var fjortonde dag och övriga textilier, som kudde, filtar och överkast, varannan månad. Det hjälper inte att lägga kudden i frysen eller i bastun. Kvalstren dör, men de allergiframkallande ämnena finns kvar.
- Man kan skydda madrassen och kudden med ett tyg som inte släpper igenom kvalster och som gör att de allergiframkallande ämnena från kvalstren hålls instängda så att man inte kommer i kontakt med dem. Sådana skydd är ganska dyra, så om man är osäker på om det finns kvalster i bostaden kan det vara bra att göra en dammanalys först. Det görs oftast via allergimottagningarna, men det finns också självtest att köpa. Många barnförsäkringar ersätter sängskydd.
- Om man får konstaterat att det finns mycket kvalster i hemmet kan det tyda på att bostaden har allvarliga fukt-och ventilationsproblem. Man kan då behöva åtgärda problemet för att minska mängden kvalster i hemmet.
Receptfria läkemedel
Om man har lätta besvär från ögonen eller näsan kan man börja med att köpa receptfria antihistamintabletter på apotek och vid behov komplettera med receptfria ögondroppar. Vissa konserveringsmedel som kan finnas i ögondroppar kan missfärga mjuka kontaktlinser. Därför ska man ta ut linserna innan man tar sådana ögondroppar, och inte sätta in dem igen förrän efter 10-30 minuter. Eftersom det kan variera mellan olika läkemedel bör man fråga sin läkare eller på ett apotek hur länge man bör vänta med att sätta in linserna. För vissa ögondroppar ska man inte använda kontaktlinser alls under hela behandlingstiden.
Om man framför allt är täppt i näsan kan vara bra att använda nässprej med kortison, som förutom att den tar bort nästäppan också hjälper mot snuvan. Kortisonsprej hjälper bra först efter omkring en veckas regelbunden användning. Man bör undvika så kallade förkylningssprejer, som till exempel Nezeril, eftersom de i stället kan förvärra symtomen om de används längre tid än rekommenderat. Antihistamintabletter, ögondroppar och kortisonnässprej går att använda samtidigt.
När bör man söka vård?
Om man misstänker att man är allergisk mot kvalster bör man kontakta en läkare på en vårdcentral för att få en diagnos. Det går aldrig att helt bli av med kvalster i hemmet, men man behöver få råd om hur man bäst ska hålla kvalstermängden i bostaden nere.
Det är särskilt viktigt att kontakta en vårdcentral om
- man har besvär som kan tyda på astma
- små barn har besvär som kan bero på allergi eller astma.
Behandling med allergivaccination
Ibland kan man få stora besvär av sin allergi trots förebyggande åtgärder och medicin. Då kan man få allergivaccination, som tidigare kallades hyposensibilisering men som nu heter immunterapi. Det får man på specialistmottagningar och innebär att man får sprutor med ökande mängd av det ämne som man är allergisk mot.
Först får man en spruta en gång i veckan under cirka sju veckor och därefter allt mer sällan till en spruta var åttonde vecka. Behandlingen pågår under omkring fyra år och gör vanligtvis att man vänjer sig vid och blir mindre känslig mot det allergiframkallande ämnet. Vid varje injektionstillfälle måste man stanna kvar på mottagningen minst en halvtimme efter sprutan, eftersom det finns en mycket liten risk för att man får en allergisk reaktion. Allergivaccination hjälper bäst vid allvarlig allergi mot pollen, men används också vid allergi mot till exempel katt och kvalster.
Kan symtomen bero på något annat än allergi?
Nästäppa och rinnsnuva kan ibland bero på att man är överkänslig i näsans slemhinnor. Då får man besvär av starka dofter som till exempel målarfärg, parfym och avgaser och får liknande symtom som vid allergi. Men allergitest visar inga antikroppar. Både denna typ av näsbesvär och allergisk snuva kan man behandla med nässprej som innehåller kortison. Ibland kan näspolyper göra att man får besvär som liknar allergi. Oftast blir man då täppt i näsan.
Man kan ha astma utan att vara allergisk. Då får man astmabesvär till exempel om man anstränger sig, om man drabbas av luftvägsinfektioner eller utsätts för starka dofter eller tobaksrök. En del som har astma får besvär av vissa läkemedel. Det kan vara hjärt- och blodtrycksmediciner från gruppen betablockerare, värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra, eller inflammationsdämpande värktabletter inom gruppen cox-hämmare, som även kallas NSAID.
Text: Gunilla Finnberg, läkare, specialist i allmänmedicin
Mer om allergi
You must be logged in to post a comment.