Arkéer

Arkéer (Archaea), tidigare kallade arkebakterier, är en av de tre stora domänerna för kategorisering av alla levande organismer inom den moderna systematiken.
Archaea 475

Till skillnad från bakterier består inte arkéernas cellväggar av peptidoglykan utan pseudomurein.

Tidigare räknades arkéerna samman med eubakterierna i gruppen bakterier, men modern genetisk forskning med Carl Woese i spetsen har visat att arkéerna skiljer sig lika mycket från eubakterierna som från den tredje avdelningen – eukaryoterna – och därför bör hänföras till en egen avdelning. Det vetenskapliga namnet Bacteria omfattar numera enbart eubakterier.

Många arkéer lever i extrema miljöer med t.ex. extremt hög eller låg temperatur respektive pH, extremt hög salthalt eller total brist på syrgas. Exempel på extrema miljöer är heta vulkaniska källor, hydrotermala öppningarna på oceanernas bottnar, saltsjöar samt tarmarna hos många djur.

En art i släktet Pyrodiʹctium växer bäst vid 105 °C (under högt tryck) och har sin övre temperaturgräns vid 113 °C. Arten Halobacteʹrium salinaʹrum växer helst i mättade saltlösningar där salthalten kan uppgå till 30–36 %.

Alla de äldsta arkéerna är termofiler, och de flesta av dessa kan leva av koldioxid och vätgas.

På senare tid har man dock funnit arkéer i alla sorters miljöer.

Livets utveckling

Arkéerna skildes från bakterierna för flera miljarder år sedan. Från arkéerna har den tredje huvudgrenen på livets träd, eukaryota organismer, utvecklats.

Kännetecken
Arkéer skiljer sig från de andra domänerna genom att ha cellmembran som är uppbyggda lite annorlunda. Lipiderna, eller fettsyrorna, består normalt av två delar men arkéernas lipider är en enda del. Det är ett annat sätt att lösa uppbyggnaden och skillnaden kan lätt hittas med hjälp av kemiska analyser.

Utbredning och miljö
Arkéer finns överallt där man kan hitta bakterier och även i några andra, mer extrema miljöer. De kan grovt uppdelas i två olika grupper, extremofiler och ”normalofiler”. Extremofiler finns i extrema miljöer som heta källor, saltbassänger, undervattensgejsrar, kokande syra och radioaktivt avfall. Normalofiler finns i mer normala miljöer som jord, vatten och tarmsystemet på ett flertal olika djurarter. I vissa fall finns det fler normalofila arkéer än bakterier

Det finns arkéer som ”lever” i avfall från kärnreaktorer. Forskare antar att de har lyckats utveckla ett skydd mot joniserande strålning, som i vanliga fall skulle förstöra DNA:t och döda cellen. Exakt vad de skulle kunna leva av är osäkert men det finns inga andra arter där som konkurrerar med dem om näringen. Man vet inte ens om de är aktiva eftersom alla metoder för att identifiera arkéer innebär att man dödar cellen och då är det svårt att veta hur aktiv den var innan identifieringen. Det troliga är att de befinner sig i en form av dvala och därför inte behöver någon näring

Likheter och skillnader mellan arkéer, bakterier och eukaryoter
Arkéer har många drag av både eukaryoter och bakterier. Några exempel på likheter med bakterier är att arkéer har en enda ringformad kromosom istället för flera packade i en cellkärna som eukaryoterna har. Bakterier och arkéer har inga inre membran som kan skilja celldelarna åt som eukaryoterna har. Bakterier och arkéer kan även i vissa fall byta gener med varandra i form av plasmider. De generna styr ofta energiupptag, eftersom båda domänerna har många olika sätt att ta up energi på.

Fosfolipid Arkeea vs Bacteria

Arkéer har en cellvägg vars struktur påminner om bakteriernas, men med helt annorlunda kemisk uppbyggnad. Arkéernas cellmembran skiljer sig också från bakteriernas och innehåller fosfolipider med unik uppbyggnad. Deras ribosomer har en struktur som påminner mer om eukaryota ribosomer än om bakterieribosomer. Deras tRNA skiljer sig från det hos både eukaryoter och bakterier.

Vissa arkéer skiljer sig från bakterier eftersom de har introner (overksamt DNA) i sitt genom, något som är typiskt för eukaryoter. Arkéer är resistenta mot många antibiotikasorter.

Alla domänerna har arter som kan använda fotosyntes, det vill säga binda energi i form av solljus i glukosmolekyler.

Morfologiskt liknar arkéernas och Bakteriernas celler varandra. Formen kan vara kocker eller stavar och de har ungefär samma storlek. Dessutom har man funnit andra speciella former, som tärningsformade och trekantiga.

Källor: Wikipedia och Nationalencyklopedin.

Anders Inghage